Dags att utmana sig själv tänkte Pensionista!
En grådaskig novemberdag vågade sig Pensionista äntligen på att göra allvar av en gammal ungdomsdröm och stegade in på Världens Resor och bokade en vandringsresa till Nepal.
Äntligen skulle Pensionista få se Himalayas 8000 meterstoppar
och vandra i Anapurnamassivet.
Men det är nog bäst att hålla detta hemligt tänkte Pensionista. Tänk om det slutar med att jag inte mäktar med detta projekt. En vandring i Himalaya. snart 67 och nyopererad rygg och fot. Men i kanonform när bokningen gjordes. Så nu gäller det att hålla i.
Nu skulle det bli pulsträing. Till julklapp fick Pensionista pulsklocka och bröstband av maken, som med en viss häpenhet konstaterade att det verkligen var allvar med promenaden i Nepal.
Sonen J kom med goda träningsråd typ träna uthållighet. Det gäller att stå ut länge. Träna jämnt och lugnt och länge. Puls runt 60-70% av din maxpuls. Jahaja tänkte jag och satte igång.
Först blev det en riktigt lång tur runt stan. I 2 timmar och 38 minuter marscherade jag från Vasastan över Norrmalm genom Gamla Stan och runt på Söder. Jag gick så fort jag någonsin orkade och när jag så småningom gick uppför Västerbron var jag spyfärdig och lite förvirrad. I Rålambshovsparken gick jag lite vilse men hamnade sen vid Fridhemsplan och därifrån var det inte så långt hem till Lunden. Det var kolsvart ute och kallt och fötterna värkte och näsan rann. Men jag höll ut!
Stegräknaren pekade mot 1,4 mil.
Och så här fortgick det. Träna, träna, träna - men till slut tog det stopp. Efter ett femdubbelt pass på Itrim sade kroppen ifrån och nu är jag övertränad och det är dags för NAPRAPATEN igen.
Ja, så nu är det bara att vila och hoppas på att överleva den dag i Anapurna när vi ska gå 1350 höjdmeter. Det är ruskigt mycket.
Den 17 mars bär det av. Flyg till Doha och sen Katmandhu. Där stannar vi ett par dagar för att känna av höjden och då ska vi besöka stupor och världsarv. Det finns 7 världsarv i Katmandhudalen.
Sen bär det av till Anapurnamassivet i Himalya. Här finns fler toppar över 8000 meter.
Vi ska gå några tusen meter därunder men ska få se Mount Everest från de mindre toppar där vi befinner oss ca 3200 meter ö.h.Utrustade med sovsäck och i väglöst land travar vi på upp och ner och i bergen. Vi sover i thehus i byar, som Gud glömde, och på nätterna blir det kallt och på dagarna varmt.
När vandringen är över har jag passerat platser som Ghorephani, Tapadani, Gandruk, floden Birethani
och massor med rhododendron, som ska blomma som allra vackrast idalgångarna.
Sen blir det nya platser i södra Nepal där det finns tiger och noshörning och lite annat vilt. (Jag har redan sett en tiger i det vilda i Indien). Däremot har jag inte sett Buddhas födelseplats i Lumbini, men någon gång i mars har gjort det också.
I Chitwan blir det sen olidligt varmt, men där vandrar vi inte utan rider på elefant och paddlar trästock. Vem längtar inte att få se en bandvingad näshornsfågel? Det finns 450 fågelarter i Chitwan.
Den 18 dagen blir det hemresa, då är påsken redan över och det blir dags att besöka stugan i Sörmland som stått nedisad under vintern.
fortsättning följer...
PS Jag har fina bilder men något fel har det blivit så jag återkommer när jag tagit egna!
