Pensionista om prinsessbröllop och prinsessor.
Hur mycket tid kan man ägna åt ett prinsessbröllop undrar pensionista oroligt så här i efterdyningarna av Maddes och Chrissagobröllop för ett par veckor sedan. Svaret är att man kan ägna mycket tid åt detta.
Pensionista och maken har varit på och haft några bjudningar sen brölloppet. Vi har träffat helt vanliga vänner, normala personer, som man normalt inte förväntar sig ska sitta framför TVn en vacker junidag och kväll och titta på när en vacker prinsessa gifter sig med sin drömfinanskille.
Men det har dom gjort. Framför allt kvinnorna. De vill alla se de vackra klänningarna, de bländande tiarorna och alla kungliga gäster från när och fjärran. Här kunde man till exempel få se en japansk prinsessa och en indisk maharadja. Här kunde man också få se finanseliten från New York och London. De nya rika blandas med människor som genom generationer vet hur man ska föra sig vara rätt klädd etc. Och då uppstår förståss vissa krockar. Bara som exempel kan nämnas damer klädda i vitt eller svart- på ett bröllop - usch och fy, sa Magdalena Ribbing och log samtidigt lite överseende.
Och så när man ägnat denna vackra junidag åt TV, så ska sen tid ägnas åt konversationer på middagar och kalas om vad man tyckte och tänkte om detta sagobröllop.
Dags-och kvällstidningar skriver sen spaltmetrar om händelsen med analyser och spekulationer om vart smekmånadsresan har gått och Hänt skriver att giftermålet kommer att vara högst fyra år. Och till sist kommer äntligen Svensk Damtidning och då kan man specialstudera kreationerna, smyckena och få veta lite om den privata festen efter vigseln. Svensk Damtidning var där!
Var var då pensionista denna sköna dag. Jo jag satt klistrad framför TVn. Timme ut och timme in. Det var som en drog. Några pauser för kaffe och middag blev det allt, men jag såg det mesta.
Något ska man väl skylla på att man satt där. Jag hade stukat foten och kunde inte gå ut. Jag var helt enkelt tvungen att sitta inne. Och jag var trött på att ligga i sängen, på att läsa, på att sitta instängd.
Vad kunde då vara bättre än att gå på prinsessbröllop.
Jag tänkte tre år bakåt i tiden. Kronprinsessan gifte sig med Prins Daniel. Han var minsann inte lika tuff som herr O´Neill. Nej Daniel ville inte vara herr Westling.
Även denna eftermiddag blev det en lång TV-stund, denna gång tillsammans med kollegor från Australien, USA,England, Frankrike, Tyskland, Danmark, Holland, Spanien.
Vi var på Bergendal, och jag var värd för detta gäng från International Association of Conference Centers. En stor TVvägg var installerad i foajen och det serverades kaffe med prinsessbakelser till gästerna. Så snart bröllopet startade upphörde all aktivitet i möteslokalen och konferensledningen fann det för gott att avsluta dagens övningar. Sen satt vi där och rördes till tårar över allt vackert vi fick se. På kvällen hade vi prinsessbröllopsparty och jag bar Tiara och sidenbrokad.
En vän till mig, Lotta B, har nyligen träffat en riktig prinsessa. Kulturprinsessan Christina. Detta i samband med att hon invigde prinsessutställningen från Ingegerd till Estelle på museet i Sigtuna.
Ingegerd var prinsessa från Sigtuna och hon fick tio barn, storfurstsinna i Kiev och blev helgon.
Estelle är kronprinsessdotter och lär inte röna samma öde.
Min bror, Kjell, lär visst ha lekt med Hagasessorna. som barn i Hagaparken. Jojo!
Här hade jag tänkt sluta med Frödings dikt "Ett gammalt bergtroll". I dikten beskrivs ett troll som tvingar sig själv att leva i utanförskap, ett exempel ur dikten: "jag skulle allt dra till fjälls nu, men här i daln är det allt bra rart". En fager prinsessa går förbi trollet och fastän hon tittar på honom, den fulingen, medvänliga och ödmjuka ögon, så vill trollet äta upp henne och ta na med hem till kvällsmat.
Men ni får själva slå upp dikten tex googla, om ni undrar hur det gick för den fagra prinsessan!
