Pensionista växer mer på bredden än längden!
På hösten och våren och för den delen också på sommaren kommer det tips i alla tidningar med lite självförakt om hur vi ska sluta underhålla våra kroppar med fettbildande substanser i form av mat och dryck. Fett som placerar sig på de mest olämpliga ställen på våra arma kroppar.
Själv har jag gått från storlek 34 till storlek 40 på (ibland lyckas jag klämma in mig i en 38:a)
Detta har hänt under en tidsrymd av 37 år. Om det fortsätter så här kommer jag om ytterligare 37 år att vid 102 års ålder klä mig i storlek 46. Det är dock mer troligt att jag vid den åldern inte har någon storlek alls!
Nåväl, nu är det strax höst och dags för höstbantningen. Frågan är vilken metod jag ska välja. Det finns ju en hel del att välja på. Kaloribantning och GI och Atkins har jag prövat och som var och en läsare kan se ovan har det inte gått särskilt bra.
I somras när jag besökte son och hans vegetariansambo i Malmö överraskade jag dem genom att bjuda på en restaurang som bara serverade så kallad levande föda.
RAW FOOD
Levande föda är nu inte halvdöda harar, larver eller andra småkryp. Utan grönsaker, frukt, nötter, baljväxter mm som inte hettats upp till mer än 42 grader. Man dricker goda juicer och téer och hårda små brödbitar som är gjorda på mjöl man aldrig har hört talas om. Visst det är ganska gott,en het sommardag, då man inte orkar tänka på varm mat.
Man får nästan inte i sig några kalorier, men man får ägna sig en hel del att preparera maten. En rätt kan kräva ca 7 timmar i ugnen. Kolla tex in http://www.rawfood.se/
TUNGPIERCING
Det gör så ont i tungan att man inte kan äta överhuvudtaget. Lite soppa kanske kan gå ner efter ett par dagar efter piercingen. Mycket effektiv snabb bantningsmetod.Kolla in http://www.bodyjewelry.se/
BARNVAKT
Nu är vi inne på motionsdelen vad gäller viktminskning. Att vakta barn i olika ålderskategorier leder till snabb och kvarvarande viktminskning om barnvaktandet återkommer någorlunda regelbundet.
Eftersom man inte hinner äta något, så tar man endast en diet bar och det i kombination med den motion och mentala oro som uppstår, leder till en viktminskning om ca 1 kg per dag.
BERGSBESTIGNING
Ta en tur till något riktigt högt berg. Till exempel bergsmassivet Himalya. Försök där att bestiga toppar typ K2. Orkar du inte detta räcker det med att ta sig till Basläger 2. Där är det så jobbigt att befinna sig att du enkelt förbrukar 12.000 kalorier per dygn. Läs mer i David Lagerkrantz fantastiska bok om klättring i Himalya. "Himmel över Everest". Handlar om en katastrof 1996 då tolv klättrare dog på berget.Finns bland annat som ljudbok på http://www.storytel.se/
OPERATION/FETTSUGNING
Den ultimata metoden att bli mindre. Du glider in till plastikkirurgen med storlek 40 och ut som en 36. Tror jag i alla fall. Denna metod är smärtsam och gör dig till en fattig människa. Dessvärre har jag fått uppfattningen att om du får mindre mage så ler fettcellerna på rumpan och fyller på sig där istället för i de utrotade cellerna på magen. Kolla in http://www.plastikkirurggruppen.se/ om du vill välja denna metod.
Själv har jag valt att välja bort samtliga ovanstående metoder. Nu ska jag äta mindre och motionera mer.
Det lär vara bästa sättet. Men först en god middag med lite smaskiga godsaker. I morgon är det tisdag.
OBS! Pensionista arbetar med att göra bloggen mer tilltalande.
måndag 29 augusti 2011
måndag 22 augusti 2011
Pensionista som GUDMOR
En kväll när Pensionista lite håglöst sitter och hänger framför TVn skär en ringsignal geom rummet.
Handsfreetelefoner är aldrig där de ska vara och efter idogt letande hann jag precis ropa ett flåsande hallå innan uppringaren la på.
Det visade sig vara min underbare brorson Mats,35, som snackade runt lite och som sen efter lite kringelikrokar försynt frågade om jag ville bli GUDMOR till deras snart ett år gamla dotter.
Du kanväl fundera på saken sa han, men inne i min snabbtänkta hjärna hade jag redan målat upp bilden av mig själv som den perfekta Gudmodern. För att verka lite mer seriös bad jag att få tänka på saken men efter en stund hade jag tackat ja till detta livslånga engagemang.
Du behöver inte göra så mycket sa Mats. Du behöver inte komma ihåg alla födelsedagar etc etc.
Då kände han ännu inte till att jag skulle bli den perfekta Gudmodern.
Lilla Eva skulle döpas i kyrkan av sin moster prästen. Gudmor skulle skrida fram med barnet i famn, stå där framme i kyrkan under hela ceremonin, läsa evangelium och också få tända dopljuset.
Jag var euforisk av lycka. Jag googlade på gudmor och läste igenom alla krav som ställdes på en sådan. Ja,ja,ja allt ville jag göra -- men hoppsan då kom kallduschen--medlemskap i Svenska Kyrkan hade jag inte. Redan som myndig 21-åring gick jag ur statskyrkan. Nu var goda råd dyra. Skulle jag falla till föga och gå in i kyrkan eller riskera att inte få bli Gudmor.
Jag kastade mig på telefonen och Evas mamma Hanna och pappa Mats tröstade och trodde inte det skulle bli några problem.
Moster prästen kontaktades och hon meddelade att det inte skulle bli några problem. Och kort därefter stod jag där med min lilla Guddotter Eva Frida Kerstin i kyrkan.Det var en högtidsstund med efterföljande roligt dopkalas.
Nu har det gått några månader och Eva har passat på att fylla mer än ett år.
Hösten är på inmarsch och barnvaktsproblemen börjar hopa sig ute i Fruängen. Ett mail har kommit med förslag på baby sitting möjligheter. Gudmor har lite svårt att möta upp tiderna, men kommer nog att fixa en och annan.
I helgen åkte min underbare brorson Mats, 35, och lilla Eva, 15 mån, med Gudmor och lille Jakob(mer info om Jakob, 10 kommer senare) och hunden Yakki till stugan i Vingåker. Regnet öste ner i princip 24 timmar. Lilla Eva, som sovit extra lång middag denna dag, såg dock till att hålla oss varma. Vilken energi. Efter två minuter i stugan var sig inget likt längre. Det som inte Eva lyckats undersöka hade
brorsonen Mats hastigt och lustigt räddat in i skåp eller på höga höjder. Lilla Eva gick fram som en tornado. Vi turades om lite att se vad hon hade för livsfarliga idéer och jag upptäckte att jag var en ganska orolig person. Hon trillar väl inte ut genom fönstret, det är bara 20 meter till bryggan, trappan är hal och så vidare. Pappa Mats var helcool och bedömde varje situation med sakkunskap. Yakki och Jakob höll sig lite i bakgrunden. När lilla Guddottern somnade vid 8tiden var det faktiskt ganska skönt!!
Handsfreetelefoner är aldrig där de ska vara och efter idogt letande hann jag precis ropa ett flåsande hallå innan uppringaren la på.
Det visade sig vara min underbare brorson Mats,35, som snackade runt lite och som sen efter lite kringelikrokar försynt frågade om jag ville bli GUDMOR till deras snart ett år gamla dotter.
Du kanväl fundera på saken sa han, men inne i min snabbtänkta hjärna hade jag redan målat upp bilden av mig själv som den perfekta Gudmodern. För att verka lite mer seriös bad jag att få tänka på saken men efter en stund hade jag tackat ja till detta livslånga engagemang.
Du behöver inte göra så mycket sa Mats. Du behöver inte komma ihåg alla födelsedagar etc etc.
Då kände han ännu inte till att jag skulle bli den perfekta Gudmodern.
Lilla Eva skulle döpas i kyrkan av sin moster prästen. Gudmor skulle skrida fram med barnet i famn, stå där framme i kyrkan under hela ceremonin, läsa evangelium och också få tända dopljuset.
Jag var euforisk av lycka. Jag googlade på gudmor och läste igenom alla krav som ställdes på en sådan. Ja,ja,ja allt ville jag göra -- men hoppsan då kom kallduschen--medlemskap i Svenska Kyrkan hade jag inte. Redan som myndig 21-åring gick jag ur statskyrkan. Nu var goda råd dyra. Skulle jag falla till föga och gå in i kyrkan eller riskera att inte få bli Gudmor.
Jag kastade mig på telefonen och Evas mamma Hanna och pappa Mats tröstade och trodde inte det skulle bli några problem.
Moster prästen kontaktades och hon meddelade att det inte skulle bli några problem. Och kort därefter stod jag där med min lilla Guddotter Eva Frida Kerstin i kyrkan.Det var en högtidsstund med efterföljande roligt dopkalas.
Nu har det gått några månader och Eva har passat på att fylla mer än ett år.
Hösten är på inmarsch och barnvaktsproblemen börjar hopa sig ute i Fruängen. Ett mail har kommit med förslag på baby sitting möjligheter. Gudmor har lite svårt att möta upp tiderna, men kommer nog att fixa en och annan.
I helgen åkte min underbare brorson Mats, 35, och lilla Eva, 15 mån, med Gudmor och lille Jakob(mer info om Jakob, 10 kommer senare) och hunden Yakki till stugan i Vingåker. Regnet öste ner i princip 24 timmar. Lilla Eva, som sovit extra lång middag denna dag, såg dock till att hålla oss varma. Vilken energi. Efter två minuter i stugan var sig inget likt längre. Det som inte Eva lyckats undersöka hade
brorsonen Mats hastigt och lustigt räddat in i skåp eller på höga höjder. Lilla Eva gick fram som en tornado. Vi turades om lite att se vad hon hade för livsfarliga idéer och jag upptäckte att jag var en ganska orolig person. Hon trillar väl inte ut genom fönstret, det är bara 20 meter till bryggan, trappan är hal och så vidare. Pappa Mats var helcool och bedömde varje situation med sakkunskap. Yakki och Jakob höll sig lite i bakgrunden. När lilla Guddottern somnade vid 8tiden var det faktiskt ganska skönt!!
måndag 15 augusti 2011
Pensionista börjar jobba
Tillbaka på Bergendal!?
Kära synliga och osynliga prenumeranter. Bli nu inte förskräckta för att pensionista är tillbaks på gamla jobbet, det var planerat.
När jag insåg att 65-årsdagen närmade sig och att pensionspengarna skulle börja droppa ner i brevlådan, jag menar komma in på kontot, såg jag fram emot en låång skön sommar. Den första på väldigt många år.
Olika omständigheter gjorde att ju närmare sommaren kom, desto kortare blev min semesterdröm.
Pensionsdagen flyttades fram en månad och det bestämdes att jag skulle komma tillbaka ett par veckor i augusti. Och det är jag glad för. Vilket skönt avslut det blir. Jag önskar att alla kunde få det lika beviljat.
Sommarsemestern blev ändå den längsta på många år och har varit helt underbar.
När jag satte mig i bilen, som för övrigt numera är min egen, den första på 30 år, för att komma tillbaka till gamla jobbet var jag inte längre VD på Bergendal.
Vad var jag då? Kanske en sorts rådgivare, kanske en överlämnare eller bara en gammal kvarleva, som inte kunde släppa taget.
När jag körde genom grindstolparna och nerför backen till Bergendal fick jag en känsla av frid. Jag kände en stor lättnad-jag var ansvarsbefriad. Att få komma till Bergendal i en ny roll kändes fantastiskt skönt.
Hälsa på alla som festat av mig och som jag tagit ett känslosamt adjö av i början på juni, delta i korridorgympan klockan elva, njuta av den goda maten, göra nytta lite till och i lugn och ro lämna över det som varit mitt "livsverk" i nya händer. Det känns bra.
Nu vet jag att allt är sig likt och att det kommer att fortsätta precis som vanligt och lite till. Det känns bra.
Under hösten och vintern kommer jag att vara tillbaka lite då och då.
Vad gör jag då? Jag ska bland annat gå igenom inventarier och skriva historia. Det känns bra.
Till alla er som önskat mig ett skönt nytt liv. Var så säkra, jag kommer att ta för mig och göra många saker som jag aldrig haft tid med. Dock har jag bestämt mig för att varken bestiga Mount Everest eller det något lättare Mont Blanc, jag kommer inte heller att lära mig glidflygning eller hoppa fallskärm.
Men en cykeltur i Provence eller i bland vingårdarna i Piemonte, eller en kryssning till Istanbul kan jag nog tänka mig ligger i pipeline. Och i oktober börjar jag i Antikskolan, där jag hoppas få lära mig mer om mitt favoritämne. Om någon vill joina mig där ochvill veta mer föreslår jag att ni kontaktar
www.auktionsverket.se/antikskolan . Det går förstås bra att ringa Pensionista också.
Kära synliga och osynliga prenumeranter. Bli nu inte förskräckta för att pensionista är tillbaks på gamla jobbet, det var planerat.
När jag insåg att 65-årsdagen närmade sig och att pensionspengarna skulle börja droppa ner i brevlådan, jag menar komma in på kontot, såg jag fram emot en låång skön sommar. Den första på väldigt många år.
Olika omständigheter gjorde att ju närmare sommaren kom, desto kortare blev min semesterdröm.
Pensionsdagen flyttades fram en månad och det bestämdes att jag skulle komma tillbaka ett par veckor i augusti. Och det är jag glad för. Vilket skönt avslut det blir. Jag önskar att alla kunde få det lika beviljat.
Sommarsemestern blev ändå den längsta på många år och har varit helt underbar.
När jag satte mig i bilen, som för övrigt numera är min egen, den första på 30 år, för att komma tillbaka till gamla jobbet var jag inte längre VD på Bergendal.
Vad var jag då? Kanske en sorts rådgivare, kanske en överlämnare eller bara en gammal kvarleva, som inte kunde släppa taget.
När jag körde genom grindstolparna och nerför backen till Bergendal fick jag en känsla av frid. Jag kände en stor lättnad-jag var ansvarsbefriad. Att få komma till Bergendal i en ny roll kändes fantastiskt skönt.
Hälsa på alla som festat av mig och som jag tagit ett känslosamt adjö av i början på juni, delta i korridorgympan klockan elva, njuta av den goda maten, göra nytta lite till och i lugn och ro lämna över det som varit mitt "livsverk" i nya händer. Det känns bra.
Nu vet jag att allt är sig likt och att det kommer att fortsätta precis som vanligt och lite till. Det känns bra.
Under hösten och vintern kommer jag att vara tillbaka lite då och då.
Vad gör jag då? Jag ska bland annat gå igenom inventarier och skriva historia. Det känns bra.
Till alla er som önskat mig ett skönt nytt liv. Var så säkra, jag kommer att ta för mig och göra många saker som jag aldrig haft tid med. Dock har jag bestämt mig för att varken bestiga Mount Everest eller det något lättare Mont Blanc, jag kommer inte heller att lära mig glidflygning eller hoppa fallskärm.
Men en cykeltur i Provence eller i bland vingårdarna i Piemonte, eller en kryssning till Istanbul kan jag nog tänka mig ligger i pipeline. Och i oktober börjar jag i Antikskolan, där jag hoppas få lära mig mer om mitt favoritämne. Om någon vill joina mig där ochvill veta mer föreslår jag att ni kontaktar
www.auktionsverket.se/antikskolan . Det går förstås bra att ringa Pensionista också.
fredag 5 augusti 2011
Pensionista i svampskogen
Pensionista i svampskogen
Efter att inte ha försökt plocka svamp den senaste 25 åren, på grund av ett flertal misslyckanden, bestämmer sig Pensionista för att göra nya försök. Grannarna i Sjöhagen försvinner ut med svampkorg och stövlar och kommer tillbaka med korgar som dignar av skogens läckerheter. Avundsjukt har jag studerat dom och låtsats som att jag inte bryr mig särskilt mycket.
Kantareller har aldrig förgiftat någon, tänker jag och känner mig helt säker på hur de ser ut. För säkerhets skull kastar jag ett getöga (konstigt uttryck) i min nyinköpta svampbok och sen drar jag på mig stövlarna, tar en plastpåse, som jag gömmer i fickan och ger mig ut i den villande skogen. Vid min sida min trogna Yakki, som inte letar kantareller utan tycks finna största nöje i att hitta något härligt bajs att rulla sig i.
I början ser jag inga svampar alls men efter ett tag har jag ställt in mina svampögon och då ser jag en del olika sorter men de ser alla farliga ut, och tillhör säkert släkten som kremlor, soppar eller skivlingar. Alla dessa anses ätliga men har alltid en annan svamp som liknar dem och som är mycket giftiga. Typ spindelskivling, giftkremla och dödssopp. Så min spaning efter kantarellerna går vidare.
Plötsligt breder en gul matta ut sig framför mina fötter. Mitt på stigen. De bara står där. De ser ut som småsyskon till Kalle Kantarell. Och då menar jag små syskon. Många är dom , men inte plockbara. Nåväl jag har ett ställe! Det ska nu bevakas. Jag är helt uppjagad och vandrar
hemåt med Yakki vid min sida. Idag har hon hittat ett extremt stinkande bajs och ser mäkta glad och stolt ut. Och fast hon hatar att bada kopplar hennes hundhjärna inte ihop detta rulla sig i skit beteende med det förhatliga badet. Och trot den som vill en ny gul små kantarellmatta ligger framför mig igen. Nu har jag två ställen att ta hand om.
Väl tillbaka i Sjöhagen kan jag inte låta bli att lite nonchigt fråga grannarna hur lång tid det tar för kantareller att bli vuxna. Tja om det regnar ordenligt och dom börjar titta upp så får du nog räkna med minst en dryg vecka. Herre Gud tänker jag, hur ska jag kunna vakta dessa kantareller så länge.
Då säger grannfrun "har du varit på stigen borta vid Lennarts kohage"?
Rodnande förnekar jag detta, samtidigt inser jag att min kantarelldröm håller på att gå om intet.
Förbaskat också, jag sjunker ihop och har svårtt att hålla masken.
Då fortsätter hon lite med armbågen men med dom förlösande orden, "ja dom kan du gärna ta", vi reser hem till Stockholm i morgon och kommer tillbaka först om 14 dagar.
Till sist ett par ord om andra typer av svampar. Tex nagelsvamp och fotsvamp. Båda var lätta att få när jag fjällvandrade från Saltoloukkta till Kebnekajse. Och svåra att bli av med. Eller penicillium notatum, som vi säkert alla fått för mycket av i sprut eller tablettform, så fort ett litet örsprång dykt upp.
Och så har vi Penicillium Roqueforti och Camenberti (de heter faktiskt så) som ger oss goda ostar.
För att inte tala om den kära Botrytisen och andra jästsvampar, som ger oss öl, vin och bröd.
Det finns flera, men det får bli en annan gång.
Till sist plocka gärna vita toppiga svampar med skivor undertill, men OBS ät dem inte.
En sista sak bara: snart ska jag lära mig att lägga in bilder
Efter att inte ha försökt plocka svamp den senaste 25 åren, på grund av ett flertal misslyckanden, bestämmer sig Pensionista för att göra nya försök. Grannarna i Sjöhagen försvinner ut med svampkorg och stövlar och kommer tillbaka med korgar som dignar av skogens läckerheter. Avundsjukt har jag studerat dom och låtsats som att jag inte bryr mig särskilt mycket.
Kantareller har aldrig förgiftat någon, tänker jag och känner mig helt säker på hur de ser ut. För säkerhets skull kastar jag ett getöga (konstigt uttryck) i min nyinköpta svampbok och sen drar jag på mig stövlarna, tar en plastpåse, som jag gömmer i fickan och ger mig ut i den villande skogen. Vid min sida min trogna Yakki, som inte letar kantareller utan tycks finna största nöje i att hitta något härligt bajs att rulla sig i.
I början ser jag inga svampar alls men efter ett tag har jag ställt in mina svampögon och då ser jag en del olika sorter men de ser alla farliga ut, och tillhör säkert släkten som kremlor, soppar eller skivlingar. Alla dessa anses ätliga men har alltid en annan svamp som liknar dem och som är mycket giftiga. Typ spindelskivling, giftkremla och dödssopp. Så min spaning efter kantarellerna går vidare.
Plötsligt breder en gul matta ut sig framför mina fötter. Mitt på stigen. De bara står där. De ser ut som småsyskon till Kalle Kantarell. Och då menar jag små syskon. Många är dom , men inte plockbara. Nåväl jag har ett ställe! Det ska nu bevakas. Jag är helt uppjagad och vandrar
hemåt med Yakki vid min sida. Idag har hon hittat ett extremt stinkande bajs och ser mäkta glad och stolt ut. Och fast hon hatar att bada kopplar hennes hundhjärna inte ihop detta rulla sig i skit beteende med det förhatliga badet. Och trot den som vill en ny gul små kantarellmatta ligger framför mig igen. Nu har jag två ställen att ta hand om.
Väl tillbaka i Sjöhagen kan jag inte låta bli att lite nonchigt fråga grannarna hur lång tid det tar för kantareller att bli vuxna. Tja om det regnar ordenligt och dom börjar titta upp så får du nog räkna med minst en dryg vecka. Herre Gud tänker jag, hur ska jag kunna vakta dessa kantareller så länge.
Då säger grannfrun "har du varit på stigen borta vid Lennarts kohage"?
Rodnande förnekar jag detta, samtidigt inser jag att min kantarelldröm håller på att gå om intet.
Förbaskat också, jag sjunker ihop och har svårtt att hålla masken.
Då fortsätter hon lite med armbågen men med dom förlösande orden, "ja dom kan du gärna ta", vi reser hem till Stockholm i morgon och kommer tillbaka först om 14 dagar.
Till sist ett par ord om andra typer av svampar. Tex nagelsvamp och fotsvamp. Båda var lätta att få när jag fjällvandrade från Saltoloukkta till Kebnekajse. Och svåra att bli av med. Eller penicillium notatum, som vi säkert alla fått för mycket av i sprut eller tablettform, så fort ett litet örsprång dykt upp.
Och så har vi Penicillium Roqueforti och Camenberti (de heter faktiskt så) som ger oss goda ostar.
För att inte tala om den kära Botrytisen och andra jästsvampar, som ger oss öl, vin och bröd.
Det finns flera, men det får bli en annan gång.
Till sist plocka gärna vita toppiga svampar med skivor undertill, men OBS ät dem inte.
En sista sak bara: snart ska jag lära mig att lägga in bilder
måndag 1 augusti 2011
Pensionista och gäster
En liten betraktelse över att ha gäster
När jag var en liten flicka sa mina föräldrar att vi skulle få Främmande, när det skulle komma gäster.
Pappa sa förstås att vi skulle få Främmat, för han envisades med att ha kvar sin norrländska accent.
Som barn tänkte jag inte mycket på detta, men man ska ju vårda sitt språk, så när jag blev äldre tyckte jag det var ett märkligt sätt att beskriva allt från fastrar och mostrar till avlägsna affärsbekanta.
Nuförtiden får vi Gäster. Gäster är ofta främmande men ska betraktas som nära anhöriga när de kommer in i vårt hem. I den värld där jag länge verkat, konferensbranschen eller den ska visst kallas mötesindustri, är gäster förknippat med SERVICE. Det ska daltas och duttas. Allt ska serveras på silverfat och inget får gå fel. Det lagas mat, bäddas, städas, man ler hela tiden och frågar om allt är till belåtenhet.
Nu när pensionista har tid att befinna sig i sitt sommarhus, förlåt stuga, kommer det mycket gäster.
Det lagas mat, bäddas och städas. Jag kräver minst en vilodag mellan varje gästomgång, meddelar jag den oföstående maken som mest fiskar och underhåller gästerna. Jag börjar fundera på vilket bokningssystem som ska passa bäst men inser att det är att gå ett steg för långt.
En god vän till mig flyttade till sitt sommarhus i Skåne för att bo permanent. Hon ville fly storstaden, få lugn och ro på ålderns höst. Hon behöver verkligen ett bokningssystem. Jag har varit en stor beundrarinna av hennes gästfrihet. Alla är välkomna och får man inte plats i huset har hon turligt nog ett litet pensionat alldeles intill där man kan övernatta. På morgonen går man tillbaka och får sig en rejäl frukost. Jag föreslår ständigt att hon ska flytta tillbaks till stan för att få lite lugn och ro men hon tänker tappert kämpa vidare.
När vi hade Främmande i mitt barndomshem hjälptes alla åt med det mesta. Tanterna hjälptes åt med matlagning, tävlade om att diska och duka av bordet. Farbröderna diskuterade världsproblemen, drack grogg och funderade nog aldrig över att ge ett handtag. Jag tror att gemenskapen i köksregionerna nog var större än den i groggsalongen.
När man har Gäster ska allt vara klappat och klart när dessa kommer. Huset ska vara nystädat och lukta såpa(gäller sommarhus). Bäst att städa lådorna också ifall någon ska ta ut något. Gräsmattan ska vara nyklippt och de chica utemöblerna ska vara ordentligt avtorkade. Kvinnliga gäster har ofta vita kläder om sommaren.
Det ska vara dukat, maten ska vara exakt klar och vinet kylt och och och.
Sen får inte stressen lysa ur ögonen, som för resten ska vara nysminkade, och självklart har du och maken duschat och bytt om.
I verkliga livet blir det lite si och så med allt detta. Jag är mycket förtjust i att få gäster både spontana
och bokade. Mardrömmen i stycket ovanför är inte verklighet hos oss.
I sommar har jag också varit Gäst hos många vänner. Jag önskar att få vara lite mer Främmat.
När jag var en liten flicka sa mina föräldrar att vi skulle få Främmande, när det skulle komma gäster.
Pappa sa förstås att vi skulle få Främmat, för han envisades med att ha kvar sin norrländska accent.
Som barn tänkte jag inte mycket på detta, men man ska ju vårda sitt språk, så när jag blev äldre tyckte jag det var ett märkligt sätt att beskriva allt från fastrar och mostrar till avlägsna affärsbekanta.
Nuförtiden får vi Gäster. Gäster är ofta främmande men ska betraktas som nära anhöriga när de kommer in i vårt hem. I den värld där jag länge verkat, konferensbranschen eller den ska visst kallas mötesindustri, är gäster förknippat med SERVICE. Det ska daltas och duttas. Allt ska serveras på silverfat och inget får gå fel. Det lagas mat, bäddas, städas, man ler hela tiden och frågar om allt är till belåtenhet.
Nu när pensionista har tid att befinna sig i sitt sommarhus, förlåt stuga, kommer det mycket gäster.
Det lagas mat, bäddas och städas. Jag kräver minst en vilodag mellan varje gästomgång, meddelar jag den oföstående maken som mest fiskar och underhåller gästerna. Jag börjar fundera på vilket bokningssystem som ska passa bäst men inser att det är att gå ett steg för långt.
En god vän till mig flyttade till sitt sommarhus i Skåne för att bo permanent. Hon ville fly storstaden, få lugn och ro på ålderns höst. Hon behöver verkligen ett bokningssystem. Jag har varit en stor beundrarinna av hennes gästfrihet. Alla är välkomna och får man inte plats i huset har hon turligt nog ett litet pensionat alldeles intill där man kan övernatta. På morgonen går man tillbaka och får sig en rejäl frukost. Jag föreslår ständigt att hon ska flytta tillbaks till stan för att få lite lugn och ro men hon tänker tappert kämpa vidare.
När vi hade Främmande i mitt barndomshem hjälptes alla åt med det mesta. Tanterna hjälptes åt med matlagning, tävlade om att diska och duka av bordet. Farbröderna diskuterade världsproblemen, drack grogg och funderade nog aldrig över att ge ett handtag. Jag tror att gemenskapen i köksregionerna nog var större än den i groggsalongen.
När man har Gäster ska allt vara klappat och klart när dessa kommer. Huset ska vara nystädat och lukta såpa(gäller sommarhus). Bäst att städa lådorna också ifall någon ska ta ut något. Gräsmattan ska vara nyklippt och de chica utemöblerna ska vara ordentligt avtorkade. Kvinnliga gäster har ofta vita kläder om sommaren.
Det ska vara dukat, maten ska vara exakt klar och vinet kylt och och och.
Sen får inte stressen lysa ur ögonen, som för resten ska vara nysminkade, och självklart har du och maken duschat och bytt om.
I verkliga livet blir det lite si och så med allt detta. Jag är mycket förtjust i att få gäster både spontana
och bokade. Mardrömmen i stycket ovanför är inte verklighet hos oss.
I sommar har jag också varit Gäst hos många vänner. Jag önskar att få vara lite mer Främmat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)