Överraskande och dyr weekend i skärgården!

Dyr weekend med överraskningar i skärgården
Pensionista och maken var inbjudna till teaterhelg på Runmarö med övernattning och middag. Vi såg fram emot detta men framför allt såg vi fram emot att träffa våra kära vänner B och A.

Båten Solöga skulle lämna Stavsnäs klockan 15.10. Kvällen innan planerade vi att ta bussen dit ut, men nästa dag ändrade jag mig efter att ha sett en annons om extraprisutförsäljning på Strömma Outlet. Maken hängde på och i god tid packade vi in oss och Yakki för vidare befodran till Stavsnäs.

På Strömma Outlet lyckades vi göra av med en del pengar eftersom allt var så billigt kunde man ju köpa mycket!
Fortfarande i mycket god tid fortsatte vi till Stavsnäs. Vi hade fyrtio minuter på oss att hitta en parkeringsplats. Men det gjorde vi inte! Det är ju helt hysteriskt att det kan vara på det viset.
Nästa sommar ska maken och jag hyra en åker av någon bonde och så ska vi ha parkering med shuttlebuss. Den ska vara prisvärd, trygg och ha bra service.
Hursomhelst - 10 minuter före Solögas avgång parkerade vi bilen i Grusgropen på en absolut icke störande plats, men ej en markerad parkeringsplats. Vi får ta böterna samtyckte vi och ilade till Bensinmacken för att köpa bensin till vännernas flakmoppe. Väl ombord pustade vi ut men efter en liten stund uppenbarade sig en kraftig man vid min sida.
Han lyfte upp bensindunken och granskade den närgånget.
"Den är min" sa jag lite snorkigt.
Det resulterade i att jag fick en utskällning för att jag tagit in en bensindunk i båten.
Ja det var ju dumt!
Nästa överraskning bestod i att Solögas kapten bestämt att båten inte skulle gå till Långviks brygga den här turen. Han var arg på att det var segeltävling där. Snabbt på telefonen och förklara för mottagningskommiten att vi nu steg av i Gatan.
I Gatan möttes vi av den nästan bensintomma flakmoppen med chaufför C och vännen A.
Och så promenrade A och jag genom kulturtyngda Runmarö. Här bor Tranströmmer, Ebba Witt Brattström, Horace Engdahl och här bodde August Strindberg  tre somrar1889-1891.
Och det är just det som den teaterpjäs vi ska se på kvällen handlar om. Och detta med vännen B som en Strindberg.
Transportmedlet på Runmarö stavas flakmoppe. Frun i huset A är inte så god vän med denna och för att vi ska slippa äventyra livhanken erbjuder sig dottern L vänligt nog att ta oss till teatern.
Pjäsen "Fångad" om August och Siri var som tur var sevärd och småtrevlig och fångade lite av den stämning som rådde på Runmarö vid tiden för förra sekelskiftet.
Sen bar det hem på flakmoppen med August vid pedalerna.
Där väntade en överraskande och fantastiskt god tre-rättermiddag komponerad av husets äldste son P som hade två assistenter i sina yngre syskon. Sen blev det en del vin och natti natti ganska sent.
Nästa dag förflöt till långsamhetens lov, promenad, smultronplockning, blomstervattning, klippsittning. Och så vips var det dags att bestiga flaket och resa hem.
Jag köpte två biljetter för vuxna, men råkade överhöra Skansens akvariechef Jonas, när han sa en 60 och en 40:-. Då insåg jag att maken och jag som båda är pensionärer just förlorat 80 kronor på vår tor biljett. Ja, du vill ju inte låtsas om att du är pensionär, fräste maken surt.
Sen slog vi vad om vi hade fått böter eller ej.

Annie Carin Georg och Yakki på
Långviks Brygga inför avfärd

Vi kunde hålla oss för skratt när det visade sig att vi lyckats få två böter på 24 timmar. 500:- styck + 190 kronor som vi betalt i automaten.De är bra på att ta betalt där i Stavsnäs.
Hemfärden till Tegnerlunden gick bra och nu kändes det som en överraskning.
Väl hemma upptäckte jag att jag glömt mina glasögon ute på ön.

Slutsats - behövs det!

Pensionista firar ett år

Pensionista firar ett år

Den första juli 2011 avgick Pensionista som nybliven 65-åring från VDjobbet på Bergendal Meetings - och detta efter 23 år.
Hur har det gått och vad händer nu?!

Frukta inte pensionen. Allt har gått som smort. En skön uppgörelse med jobbet gjorde att jag fick en lååång tid på mig att avsluta och tröttna på alltihopa.


Så här såg jag ut då, nu har jag gått ner 4 kilo.
Vargskinnet bär jag för jag gillar vargar.

Nu -ett år senare sitter jag i min fina stuga och tittar ut över ett guldskimrande vatten och det har jag gjort i snart två veckor. Jag har inte behövt åka  till Stockholm varje vecka och njuter nu i fulla drag av den svenska sommaren.

Sjöstugan och bastun i Sjöhagen     

Eller gör jag det? När vintern är som kallast och våren som blötast så vet man att snart, snart kommer de långa ljusa kvällarna, ängarna blommar vackert med blåklint, prästkragar, smörblommor och vid stugknuten växer reseda, malva och pioner. Det är minst 22 grader i vattnet och nere på bryggan fläktar det en stilla bris runt kinden.
 Men hur ser sanningen ut?
Har ni hört talas om regnrekord, fästingsommar och myggsuccé? Visste ni att det kan vara +4 grader i juni och lika kallt som på julafton. Visste ni att det kan ta 4,5 timme att bygga en midsommarstång (för två personer) eller att fjolårets saftflaska kan jäsa och när den öppnas sprutar den röd jästdoftande saft över hela köket.
Nu vet jag det i alla fall. Två fästingar har jag plockat från mig och säkert 20 från Yakki. Jag har huttrat under filten under kalla juninätter och i morgon måste jag ringa en kakelgubbe och en målare för att få hjälp att måla om köket efter saftdebaclet.
Men saknar du inte jobbet? På det kan jag bara svara nej. Det är så skönt att inte ha ansvar och att kunna somna gott varje kväll. Inte behöva tänka på om det där var rätt beslut, eller om det där var rätt strategi eller om, om, om, om.

Min underbara ledningsgrupp

Men jag saknar min underbara ledningsgrupp och personal. Jag saknar diskussionerna, vissa kollegor och att gå genom Bergendal en sen fredag då alla andra gått hem.
Och jag njuter  av långa sköna morgnar med DN och att få somna om om jag så önskar. Jag njuter av långa sköna promenader med Yakki i Hagaparken eller i Sjöhagen, jag njuter av att ha tid för alla och allt det som jag ville men inte kunde då när jag tillbringade så mycket tid på jobbet.


Men vad gör du nu? Ja, kanske liknar livet nu lite det gamla, men på ett annat sätt.
Jag har några uppdrag, som jag jobbar med kontinuerligt. Mitt lilla företag Pathfinder, tar bara uppdrag som jag tycker är roliga - det är fördelen med att vara Pensionista. Jag har gått två terminer på Antikskola och börjat måla i olja. Jag umgås mer med maken och vänner har äntligen kunnat börja träna igen efter en lyckad ryggoperation.
Så, tycker du att livet leker? Ja absolut!
Men nu måste jag sluta blogga till förmån för att skriva en text till en hemsida.

Skön sommar önskar jag er prenumeranter och ni andra hemliga följare.
Blågrå molm och en orange himmel på andra sidan sjön lovar en fin dag i morgon.