Granen står så grön och grann i stugan?!

Ja nu lackar det mot jul och snart står granen grön och grann i Pensionistas stuga!
Samma sak varje år - julgransproblem! Det handlar inte om huruvida pensionista och maken ska ha en silvergran en rödgran en barrgran en stor gran en liten gran en designgran eller varför inte en KUNGSgran. Nej det handlar om gran eller inte gran.

Under de 28 år som maken och jag firat jul tillsammans har det runt Lucia uppstått en och samma fråga. "Ska vi ha gran i år"? Det är alltid maken som ställer denna onödiga fråga. När jag svarar att det ska vi absolut eftersom jag älskar att ha gran och utan gran blir det ingen jul, så ställer han sin nästa 28-åriga fråga. "Räcker det inte om vi har gran på balkongen"? Svaret är alltid detsamma

"Nej det räcker inte, jag vill att det ska dofta gran i mitt hem på julen"! "Men måste den vara tänd hela natten", undrar maken då. Ja, det är så stämningsfullt om man råkar vakna och behöver gå upp en stund på natten", svarar jag då. Och så här håller det på fram till runt den 20 december. Då tågar vi nämligen ut i Tegnerlunden och köper den vackraste, höga, gröna rödgran som någonsin huggits på en dansk granplantage. Så uppträder vi lite skröpligt och extra stappelfött (norrländska för obalans), så att den snälle granförsäljaren från Skogshögskolan utan anmodan bestämmer sig för att bära granen ända in i vårt vardagsrum. Och ett par dagar senare är det dags att klä granen. Den ska se likadan ut varje år. De dyrbara pumlorna från mitt föräldrahem ska sitta högst upp och i toppen ska halmängeln blicka ner på oss under några veckor. Julgransmattan har min mamma broderat och när den är på plats ska klapparna läggas under granen. Dessa har dock blivit färre både i antal och storlek.

Och vart tog alla människor vägen som brukade frekventera vårt hem på jularna. Jo de gav sig ut i världen, arbetade plötsligt natt eller fick så stora familjer att de inte går att transportera. Och nu sitter vi där med vår gran.. Nejdå, bli inte oroliga vi firar en underbar jul med barn och barnbarn och hund och söner och döttrar även om de senare inte är våra. Se här ovan vilka söta barn som sitter ute i kylan och sjunger så fint om pepparkakegubbar och tomtenissar. Den lilla runda med vit skinnbräm i pannan är min guddotter. Och det kanske är så att jag redan fått uppleva julens finaste ögonblick innan den ens har börjat. Intet öga torrt!

 

 

Nu vill jag önska er kära läsare En riktigt God Jul med många klappar och gröna granar. Men jag önskar också att ni passar på att njuta av den frid som lägger sig de där dagarna efter jul när klapparna är uppackade och granen börjat barra. Då när man får slå sig ner i favoritfåtöljen med bästa julklappsboken. Och så passa på att samla kraft inför nyårsfirandet men framför allt inför det nya året 2013, som kommer att bli ett toppenår!

Och glöm inte det är bara 6 månader till midsommar!







 

 

Generation (WH)Y har redan tagit kommadot över Babyboomers

Pensionista veckohandlar

Pensionista skapar ordning och reda i köket!
Rubriken ovan kanske förvånar mina närmaste. Detta efter 25 års oreda i köket. Men nu ska här planeras och handling ska ske i
rättan tid.

"Ska vi ha nåt till middag idag eller behöver vi handla något"? är makens stående fråga nästan
varje dag de senaste åren. Efter diverse suckande och ojanden kommer  vi fram till att vi som vanligt inte har någon middagsmat, tvättmedlet och toapappret är slut och den där burken med gåslever vill vi spara ett tag till.
Under alla år som Pensionista arbetade och maken var åtminstone halvpensionär hoppades jag att han skulle ha fyllt kylskåpet, lagat maten och diskat lunchdisken - men ack detta skulle vara vårt gemensamma värv.
Allt blev värre när vi flyttade in till stan. Att bo mittemellan Hemköp, ICA och Coop, som alla har öppet till 22.00 alla dagar gör det inte lättare att bestämma sig för att ta nya tag. Att dessutom alltid komma samtidigt med alla andra sådär runt 17-18tiden var väl inte supersmart.

Men nu har vi bestämt oss för veckohandling! Vi ska göra checklistor på alla tänkbara varor ett hushåll behöver, gå igenom och bocka av dessa inför varje köptillfälle och göra matsedel.
Att göra matsedel visade sig inte vara helt lätt. Skulle vi nu laga mat varje dag, kanske tom två gånger om dagen och skulle vi planera in ett restaurangbesök i veckan och så måste vi hålla ordning på vårt sociala schema. Var vi kanske bortbjudna någon kväll eller som så ofta nu när man är Pensionista bortbjudna på långlunch. Eler hade vi kanske bjudit hem några vänner.
Beslutet blev att handla specerier, förbrukningsgrejer vissa färskvaror som mjölk,fil, ost, smör etc
en gång per vecka och sen göra matsedel för måndag t.o.m.torsdag och fredag-söndag. Det blir visserligen  att handla två gånger per vecka,, men man kan ju inte bli hushållsproffs på en gång.
Sen ska vi handla färskt bröd varje dag, men det räknas inte.

Matsedel skulle nog bli lätt att göra. Det var bara att ta fram någon eller några av vår 57! kokböcker
och sätta igång. Vad finns det för råvaror, få se nu. Kyckling, kött, fisk, lamm, fläsk. OK fisk två gånger i veckan och sen lite blandad kompott.
Bland kokböckerna hittar maken ett häfte med mat han vill ha och han börjar läsa:
Blodpalt,  Klappgröt, Finka, Klämma, Stekt sill.
"Men Herregud vad yrar du om" undrar jag oroligt. "Vad är det för skrift"?
"Det är en bok jag beställt av Hillevi Åkerlund i Skellefteå," svarar maken med förorättad röst.
"Jaha, men den kommer inte att ingå i vår veckomatsedel", svarar jag lungt. Men innerst inne oroas jag för att det här var ett försök att destruera det här med veckohandlingen.

Till slut får vi ihop en helgmatsedel med kyckling, lax och chorizo som huvudingredienser.
Och så är det dags att gå till butiken. Listan är lång, kylskåpet är tomt. Jag tar ryggsäck och
maken tar tre påsar och så ger vi oss iväg tidigt om fredag morgon.
Butiken är nästan tom.
"Har det hänt nåt"? undrar maken."Varför är det så tomt"?
"Nu är de flesta på jobbet och alla barn är på dagis och nu är det pensionärernas tid", svarar jag pedagogiskt.
"Var är då alla pensionärer"? undrar maken
"De sover och läser tidningen just nu men är snart på benen och då blir det full rulle här", blir mitt
opedagogiska svar. Och både maken och jag tänker att det borde vi också göra, men vi låtsas inte om det inför varann.
Jag har gjort två inköpsdokument- ett till maken ett till mig. Han har fått det lättaste.
När vi är klara fyller vi ryggsäck och kassar och orkar knappt bära hem allt. Dyrt blev det också.
Är det så här dyrt att veckohandla, tänker jag.
Det hela avslutas med att vi fyller kylskåpet, brygger en kopp kaffe och sen lägger vi oss och läser tidningen och stiger inte upp förrän till lunch som riktiga pensionärer.

Om ni kära läsare till äventyrs vill laga lite Finka, så kommer receptet här:
Skarpkakun
5 dl mjölk
5 dl vatten och en buljongtärning
Salt efter behag
Låt mjölken eller buljongen koka upp.
Bryt Skarpkakun i bitar och lägg i.
Koka ett tag.
Serveras med en klick smör.
Bon appetit!

Idag gick jag in på Designtorget och köpte en sån där vagn som man drar efter sig.

Pensionistas Tripadvisor PPPPPl

Pensionistas egen tripadvisor
Pensionista delar med sig av goda och mindre goda och skitdåliga erfarenheter ur höstens hotellutbud samt filosoferar lite över resande i största allmänhet.

Under hösten har det blivit en del resor öster-och västerut. Som vanligt var  resmålen inte planerade särskilt långt i förväg utan det mesta gjordes lite ad hoc.
Nuförtiden är ju förarbetena till resorna extremt jobbiga. Allt ska man göra själv.
Först ska man ju bestämma vart man ska åka. Ska man åka till ett ställe man redan vart på och som man gillade eller ska man kasta sig ut i det okända, som kallas världen. Ska man åka till storstad eller badort eller fjällvandra eller åka på safari eller bara vara etc i det oändliga....
När man så bestämt sig börjar eländet. Nu ska man in på platsens sajt. Googla och googla. Först lite om resmålet och varje gång man försöker lära sig något om den plats man skrivit in så kommer man i stället till en hotellbokningssajt.
Nåja, hotell ska man ju ha så varför inte börja i den änden.
När man lämnar datorn med blödande ögon ett par timmar senare har man förhoppningsvis hittat "the place", man har skrivit ut ett bokningsdokument och pustar ut en stund innan man ska köpa flygresa.
Då googlar man flyg och vips kommer världens alla bästa sajter för flygbokning upp.
Detta är om möjligt ännu värre än att boka hotell. Utbudet är gigantiskt och nu börjar ett gatlopp mellan olika flygbolag med olika avgångstider, priser, landningsplatser. Och när man zappar runt så hiner man glömma vad som var på den första och vilka man tittat på.
Till sist får man i alla fall ihop det och med uttorkade ögon, yrsel och brain drain tar man triumfatoriskt ut den utskrivna biljetten ur datorn. Bara för att i nästa ögonblick komma ihåg att allt man behöver är bokningsreferensen.
Jag minns med vemod när jag gick in på SASkontoret på Sveavägen och där ordnade resor till alla de avlägsna platser som jag ville besöka. Biljetterna var flera meter långa och verkliga värdehandlngar.
Och när jag skriver detta vet jag inte ens om mitt favoritbolag SAS finns kvar!

I oktober reste min syster K och jag till Bodrum i Turkiet. Vilket ställe! Överraskande underbart.

 Vår Romeo-Julia balkong.
 

En vacker och ren och stillsam stad vid Medelhavet. 20 minuter från Kos och Samos, dit vi aldrig gjorde någon utflykt. Superbra shopping, god mat, vänliga människor. Och ett fantastiskt hotell
El Vino. Fjärran från de lyxiga jätteanläggningar som låg som stora drakar runt Bodrum.
Litet, smart, två-pooligt, terasserat, massor med blommor och blad, underbar frukost och goda middagar på takterassen mede hänförande utsikt över staden och havet. Vi lämnade hotellet enbart för att shoppa och kanske äta lite lunch nere vid den livliga hamnen.

El Vino hade 5 stjärnor på Tripadvisor. Och på  Pensionistas rating blir det 5 P.

Nästa resa gick till Paris. Makens tioåriga barnbarn H, skulle i likhet med sina äldre bröder få en Parisresa i tio-årspresent. Farfar och farfarfru var Hs värdar. Nu var det Disneyland, Eiffeltornet(för femtioelfte gången), CentrePompidou med flera av Paris sevärdheter som stod på programmet. Hur vill man bo då?
Praktiskt, tre i samma rum, mer modernt, centralt, tunnelbana rätt in i hotellet. Vi satsade på Novotel i Montparnasse. Det var precis vad vi behövde. Praktiskt och tråkigt. Barnvänligt. Skojiga Hallowen
dekorationer. Ej värt ett foto. För övrigt bestämde jag mig för att jag sett nog av Paris och åker nog inte dit på länge.
Novotel var ett 4 stjärnigt hotell. På Pensionistas rating blir det tre P. Inget för par!

En bild säger mer än tusen ord

Efter några dagar vinkar farfarfru hejdå till maken och H och tar tåget från Paris Nord till London Paddington. Spännande tunnelresa under kanalen förväntades-men ack så överreklamerat. Dock perfekt eftersom man lämnar en citykärna för en annan.
Nu skulle jag koppla av och ha lite egen tid, som det heter nuförtiden. Museer, shopping, promenader i parkerna stod på programmet. Och så bo bra, mindre designhotell, fyra stjärnor. Hotell Ceasar i välkända Bayswater, där hotellen inte duggar tätt utan är mer som störtregn.
Vilket skithotell. Rummet var en skrubb, ingen plats för väskan,ingen stol att sitta på ingen spegel-ja ingenting.Utsikten var förståss över fläktrummet. Men i badrummet fanns det fina produkter.
4-stjärnigt stod det på booking.com. Pensionistas rating blir 1 P.

En halvtimmes tågresa uppför Themsen ligger Teddington och Lensbury konferenshotell. När jag kom dit var det som att komma hem! Varför man nu ska vilja komma hem, när man valt att resa bort ett tag.Jag är nog lite konferensskadad. Stort fint rum, parkutsikt, rent och prydligt. Lite tråkigt, javisst, men så jag trivdes.Teddington var en jättemysig liten stad nära Hampton Court och om jag någon mer gång orkar ta mig till London ska jag nog bo så här lite utanför storstan.
Och varför inte på Lensbury.
Jag vet inte om Lensbury har några andra stjärnor men Pensionistas rating blir 3+

Resan fortsätter till Dublin med Aer Lingus. Det bolag som för 43 år sedan utbildade Pensionista till flygvärdinna. Detta är resans supermål. Jag ska träffa min käraste son J och hans nya girlfriend A.
Kärleken har fört J till As hemstad Dublin. Sex kvällar och ett par dagar får jag av deras tid. När de jobbar driver jag runt i Dublin och tittar på alla tänkbara och otänkbara sevärdheter. En av höjdpunkterna är företställningen på The Abbey - Dorian Grays porträtt. Jag blir förtrollad och köper originalversionen avOscar Wildes bok nästa dag. Vi äter goda middagar på krogen och A imponerar med en fin
hemlagad middag. Vi går en långpromenad i Wicklow Mountains - så lång att vi får gå in i en stuga och be dem ringa efter en taxi för att vi ska kunna ta oss hem innan mörkret faller!
Hotellet i Dublin heter Cassidys. Ett väl beläget hotell med 100 rum. Precis vid Parnell och O´Connor. Heltäckningsmattor, tunga gardiner, pubmiljö i restaurangen, vänlig personal med stort gemyt. Och här i mitt rum på tredje våningen trivdes jag kanonbra. Nu kunde jag äntligen packa upp resväskan, hänga upp kläder och ta fram mina penslar och färgtuber.
Där satt jag och målade, läste och hade det bra innan kulturbegivenheterna satte igång vid lunchtid.
Cassidys var 3 stjärnigt. Pensionistas rating blir 4.

Min bäste son och hans käresta
vid Waterfall Wicklow Hills.

Kontentan är inte - det var bättre förr. Möjligen lite bekvämare men ack så mycket dyrare att boka flyg och resor. Nu gör vi resebyråns och flygbolagens jobb och då sjunker priset och jobben försvinner för de som tidigare servade oss.
Hotellrating är inte mycket att gå på. Vem är det som ratar- ett bokningsbolag, en branschorganisation, ett enskilt land, eller en Pensionista.
Dessvärre vet man inte förrän efteråt hur det blev. Men det är kanske det som är hela grejen.






Kaustiksoda och Champagne

Pensionista får husmorstips och lite annat
smått och gott.

Pensionista möter sina vänninor Ollonborrarna och diskuterar livets allvar på gården Wiad
någonstans i Grödinge.

Ja, jag är en Ollonborre! Ett litet kryp, som företrädesvis dyker upp i sjömanssånger från Ven
till exempel Flicka från Backafall. Visste ni förresten att en ollonborre kan bli 4 år och lever nästan hela sitt liv som larv under jorden.
Nu är inte jag en sån ollonborre. Jag är mer medlem i sekten Ollonborrarna. Vi är några kvinnor som lever i högönsklig välmåga uppe på jorden och har larvstadiet långt bakom oss.
Ollonborrar blev vi dock på ön Ven, när vi hyrt ett hus under Backafallet och vi behövde en symbol.
Gemensamt för dessa kvinnor är ett förflutet i mötesbranschen och flera av dem har också ett förflutet på diverse internat-och diet-och hushållsskolor. Dock inte jag som alltid kommer tillkorta när det blir dags för "husmorstipsen". Finns ordet husmor föresten kvar i nutida ordböcker?


Denna lilla sötis är vår symbol

Nåväl, det är nu kaustiksodan kommer in i bilden. Vi bär alla en ollonborrebrosch. Ls brosch var skinande silverblank.
Hur blir den så där, frågade Pensionista förundrat.
Och då bröt det loss. Husmorstipsen haglade ner, ollonborrarna kacklade i mun på varandra. Kaustiksoda, aluminium, hett vatten, små askar i plast, gummihandskar och sen ammoniak och en droppe diskmedel och bara diskmedel.Och det var så enkelt.
Ädla stenar, guld och silver skulle nu få nytt liv.
Men när jag kom hem hade jag inga ingredienser, och vem kommer ihåg att gå och köpa ammoniak och kaustiksoda.

Sen blev det dags för lite matlagningstips. Nu skulle min tid komma! Jag hade två bra lätta grejer att komma med. En kycklingrätt och ett sorts kex.
När jag rabblat upp alla tio ingredienserna i kexet, reser sig värdinnan upp och tar ur sitt välfyllda skafferi fram just såna kex. Hur kul var det!
Till sist kom vi på att vi nog alla åldrats eftersom vi satt och pratade om såna där tantgrejer.
Annat var det förr- snygga karlar, bergsbestigning, strapatser i alper och fjäll, spännande resor i avlägsna länder och snygga karlar en gång till.
Sen fick vi åka till Vårstavi och titta på ett fint sekelskifteshem tillhörande en känd psykoterapeut, Paul Bjerre. Poul var kompis med Carl Milles och på Vårstavi fanns många skulpturer av CM.
Det var en skön känsla att duka upp medhavt fika i den fina empiresalongen.
Vi ollonborrar är lite intrigmakerskor och misstänker nu starkt att Poul hade ihop det med hushållerskan Signhild.


Wiad - ett ollonborrenäste i Sörmland

Tillbaka på Wiad var ordningen återställd och husmorstipsen nedstoppade i de obefintliga handarbetspåsarna.
Och nu var det äntligen dags för en drink! Och det är nu champagnen kommer in i bilden. 
Vår generösa värdinna G, trippade in med en magnum
Bollinger
Och sen åt vi närproducerad mat från gården, löjrom?!, lamm, rotsaker och bär.
Gissa vem som fick sköta disken? Just det-Pensionista.
Det är min lott i detta illustra sällskap. Diskpiga är mitt epitet.
så kan det gå när man inte är en virtuos på matlagning. Men likväl så avslutar jag denna historia med ett par recept!

Lättlagad god kycklingrätt
Köp en burk fin pesto
Köp en grillad kyckling
Köp vispgrädde
Dra bort skinnet på den grillade kycklingen och dela den i fina bitar.
Lägg i en form som tål ugnen och häll på grädde och peston.
Värm i ugn eller micro! Enkelt va?

Lättlagade supergoda kex med många ingredienser
Lägg och blanda följande ingredienser i en bunke:
1 dl dinkelmjöl, 1 dl solroskärnor, 1 dl sesamfrön, 1 dl majsmjöl, 1/2 dl linfrön, 1/2 dl pumpafrön, 1/2 tsk salt, 1/2 dl olivolja.
Häll sen på 2 1/2 dl kokande vaten och fortsätt blanda.
Tag sen en bakplåt och lägg på bakplåtspapper över hela plåten. Bred ut smeten och skåra den i lagom stora rutor(ca 5x5 cm).
Sen 145-150 grader i ugnen i 1 tim.
Lycka till!

Överraskande och dyr weekend i skärgården!

Dyr weekend med överraskningar i skärgården
Pensionista och maken var inbjudna till teaterhelg på Runmarö med övernattning och middag. Vi såg fram emot detta men framför allt såg vi fram emot att träffa våra kära vänner B och A.

Båten Solöga skulle lämna Stavsnäs klockan 15.10. Kvällen innan planerade vi att ta bussen dit ut, men nästa dag ändrade jag mig efter att ha sett en annons om extraprisutförsäljning på Strömma Outlet. Maken hängde på och i god tid packade vi in oss och Yakki för vidare befodran till Stavsnäs.

På Strömma Outlet lyckades vi göra av med en del pengar eftersom allt var så billigt kunde man ju köpa mycket!
Fortfarande i mycket god tid fortsatte vi till Stavsnäs. Vi hade fyrtio minuter på oss att hitta en parkeringsplats. Men det gjorde vi inte! Det är ju helt hysteriskt att det kan vara på det viset.
Nästa sommar ska maken och jag hyra en åker av någon bonde och så ska vi ha parkering med shuttlebuss. Den ska vara prisvärd, trygg och ha bra service.
Hursomhelst - 10 minuter före Solögas avgång parkerade vi bilen i Grusgropen på en absolut icke störande plats, men ej en markerad parkeringsplats. Vi får ta böterna samtyckte vi och ilade till Bensinmacken för att köpa bensin till vännernas flakmoppe. Väl ombord pustade vi ut men efter en liten stund uppenbarade sig en kraftig man vid min sida.
Han lyfte upp bensindunken och granskade den närgånget.
"Den är min" sa jag lite snorkigt.
Det resulterade i att jag fick en utskällning för att jag tagit in en bensindunk i båten.
Ja det var ju dumt!
Nästa överraskning bestod i att Solögas kapten bestämt att båten inte skulle gå till Långviks brygga den här turen. Han var arg på att det var segeltävling där. Snabbt på telefonen och förklara för mottagningskommiten att vi nu steg av i Gatan.
I Gatan möttes vi av den nästan bensintomma flakmoppen med chaufför C och vännen A.
Och så promenrade A och jag genom kulturtyngda Runmarö. Här bor Tranströmmer, Ebba Witt Brattström, Horace Engdahl och här bodde August Strindberg  tre somrar1889-1891.
Och det är just det som den teaterpjäs vi ska se på kvällen handlar om. Och detta med vännen B som en Strindberg.
Transportmedlet på Runmarö stavas flakmoppe. Frun i huset A är inte så god vän med denna och för att vi ska slippa äventyra livhanken erbjuder sig dottern L vänligt nog att ta oss till teatern.
Pjäsen "Fångad" om August och Siri var som tur var sevärd och småtrevlig och fångade lite av den stämning som rådde på Runmarö vid tiden för förra sekelskiftet.
Sen bar det hem på flakmoppen med August vid pedalerna.
Där väntade en överraskande och fantastiskt god tre-rättermiddag komponerad av husets äldste son P som hade två assistenter i sina yngre syskon. Sen blev det en del vin och natti natti ganska sent.
Nästa dag förflöt till långsamhetens lov, promenad, smultronplockning, blomstervattning, klippsittning. Och så vips var det dags att bestiga flaket och resa hem.
Jag köpte två biljetter för vuxna, men råkade överhöra Skansens akvariechef Jonas, när han sa en 60 och en 40:-. Då insåg jag att maken och jag som båda är pensionärer just förlorat 80 kronor på vår tor biljett. Ja, du vill ju inte låtsas om att du är pensionär, fräste maken surt.
Sen slog vi vad om vi hade fått böter eller ej.

Annie Carin Georg och Yakki på
Långviks Brygga inför avfärd

Vi kunde hålla oss för skratt när det visade sig att vi lyckats få två böter på 24 timmar. 500:- styck + 190 kronor som vi betalt i automaten.De är bra på att ta betalt där i Stavsnäs.
Hemfärden till Tegnerlunden gick bra och nu kändes det som en överraskning.
Väl hemma upptäckte jag att jag glömt mina glasögon ute på ön.

Slutsats - behövs det!

Pensionista firar ett år

Pensionista firar ett år

Den första juli 2011 avgick Pensionista som nybliven 65-åring från VDjobbet på Bergendal Meetings - och detta efter 23 år.
Hur har det gått och vad händer nu?!

Frukta inte pensionen. Allt har gått som smort. En skön uppgörelse med jobbet gjorde att jag fick en lååång tid på mig att avsluta och tröttna på alltihopa.


Så här såg jag ut då, nu har jag gått ner 4 kilo.
Vargskinnet bär jag för jag gillar vargar.

Nu -ett år senare sitter jag i min fina stuga och tittar ut över ett guldskimrande vatten och det har jag gjort i snart två veckor. Jag har inte behövt åka  till Stockholm varje vecka och njuter nu i fulla drag av den svenska sommaren.

Sjöstugan och bastun i Sjöhagen     

Eller gör jag det? När vintern är som kallast och våren som blötast så vet man att snart, snart kommer de långa ljusa kvällarna, ängarna blommar vackert med blåklint, prästkragar, smörblommor och vid stugknuten växer reseda, malva och pioner. Det är minst 22 grader i vattnet och nere på bryggan fläktar det en stilla bris runt kinden.
 Men hur ser sanningen ut?
Har ni hört talas om regnrekord, fästingsommar och myggsuccé? Visste ni att det kan vara +4 grader i juni och lika kallt som på julafton. Visste ni att det kan ta 4,5 timme att bygga en midsommarstång (för två personer) eller att fjolårets saftflaska kan jäsa och när den öppnas sprutar den röd jästdoftande saft över hela köket.
Nu vet jag det i alla fall. Två fästingar har jag plockat från mig och säkert 20 från Yakki. Jag har huttrat under filten under kalla juninätter och i morgon måste jag ringa en kakelgubbe och en målare för att få hjälp att måla om köket efter saftdebaclet.
Men saknar du inte jobbet? På det kan jag bara svara nej. Det är så skönt att inte ha ansvar och att kunna somna gott varje kväll. Inte behöva tänka på om det där var rätt beslut, eller om det där var rätt strategi eller om, om, om, om.

Min underbara ledningsgrupp

Men jag saknar min underbara ledningsgrupp och personal. Jag saknar diskussionerna, vissa kollegor och att gå genom Bergendal en sen fredag då alla andra gått hem.
Och jag njuter  av långa sköna morgnar med DN och att få somna om om jag så önskar. Jag njuter av långa sköna promenader med Yakki i Hagaparken eller i Sjöhagen, jag njuter av att ha tid för alla och allt det som jag ville men inte kunde då när jag tillbringade så mycket tid på jobbet.


Men vad gör du nu? Ja, kanske liknar livet nu lite det gamla, men på ett annat sätt.
Jag har några uppdrag, som jag jobbar med kontinuerligt. Mitt lilla företag Pathfinder, tar bara uppdrag som jag tycker är roliga - det är fördelen med att vara Pensionista. Jag har gått två terminer på Antikskola och börjat måla i olja. Jag umgås mer med maken och vänner har äntligen kunnat börja träna igen efter en lyckad ryggoperation.
Så, tycker du att livet leker? Ja absolut!
Men nu måste jag sluta blogga till förmån för att skriva en text till en hemsida.

Skön sommar önskar jag er prenumeranter och ni andra hemliga följare.
Blågrå molm och en orange himmel på andra sidan sjön lovar en fin dag i morgon.

Kärlek och hat

Kärlek och hat

Pensionista förundras på Daliutställning

Pensionista bland långbenta elefanter och
rinnande klockor på Edsviks Konsthall.
Pensionista klev rakt in i en magisk sagovärld ikväll när Edsviks
konsthall hade premiärvisning av sommarens stora begivenhet i konstvärlden - Salvador Dali, skulpturer och grafik.

Denna skulptur gör mig hagalen!

Maken och jag trotsade utfartstrafiken på E4an och begav oss  i
rusningstid norrut mot gamla hemorten Sollentuna. Vi var inbjudna att begå "förhandsvisning" av Salvador Dali utsällningen på Edsvik.
På förhandsvisningar får man snittar och bubbel och man får känna sig lite VIP och så får man se något före alla andra.
Det var inte annorlunda ikväll. Men, trots att jag är bortskämd när det gäller snittar, mingel etc, så imponerades jag av kökets fantasifulla  och vackra munsbitar. Kanske blir det så när man jobbar på konsthall?
Själva utställningen är helt fantastisk. Många tänker nog på Dalis stora olja på Moderna Museet, när de hör namnet Salvador Dali.
Om du gör det-glöm det. Det som visas här är en helt ny Dalivärld.
Visst finns uren och kryckorna här också, men i mina ögon i en vackrare och skönare värld. De trettiofem skulpturer som visas upp gjorde mig och maken upprymda och vi kunde inte bestämma oss för vilken vi tyckte bäst om. Var det den-eller den-eller kanske den.

Grafiken tar egentligen lite längre tid att titta på, för det är många detaljer i bilderna och jag får nog ekänna att vi slarvade lite med den.

Enhörning med skägg

Det var 115 grafiska blad, så det blir nog att ta sig en ny tur till Sollentuna under sommaren. Utställningen pågår till 5 augusti.

Det är nästan ett brott att missa denna utställning så ta chansen att bli jag-vill-ha-galen. Ta pendeln till Sollentuna och där finns flera bussar som går till Dalis Drömvärld på Edsvik

För resten det finns några platser kvar till målarkursen på Väddö.
Är du intresserad av att avbilda drömvärldar eller den sköna verkligheten i olja eller akvarell den 23-27 juli hör av dig till Pensionista.
skoglundcarin@gmail.com

                                           Du behöver en ganska välfylld plånbok om du vill äga något av Dali
                                           Men entreavgiften är bara 100 spänn.

Det våras för Pensionista

Pensionista får vårkänslor i snöstorm

Jomenvisst är det vår tänker pensionista och tar ut alla vinterkläder på balkongen och sätter igång att borsta och vårda. Och sen snabbt till Mekonomen för att få av de förhatliga dubbdäcken. Sommarstugan ska öppnas och sen är det promenadväg till sommaren.

I flera år tyckte jag att jag inte hade tid att skilja på vinter-och sommarkläder. Allt hängde huller om buller i stora garderober och pjäxor, vandrarskor och högklackat låg tillsammans i lådan.
Jag försökte ständigt skylla på att nuförtiden reste man ju så mycket och ibland var det sommar och ibland vinter ungefär samtidigt. Men nu skulle Pensionista ta itu med detta. Klädvädring, borstning, vända ut och in på fickorna, kemtvätt för vissa plagg och sen spraya lite med klädradar. När allt detta var klart skulle allt packas i lämpliga vacuumpåsar och bäras ner i källaren.
Tyvärr fanns det nuförtiden ingen klädradar, så nu blir det att leta malkulor.
När kläderna var vacuumpackade och bortburna slog kylan till. Massor med minusgrader, snöstorm och halt som f-n.Broddarna låg självklart i en särskild vinterskolåda och var bortburna.
Så det var bara att ta hissen ner i källaren och hämta upp den vacumpackade vinterrocken och så fram med broddarna.
Hela mars månad ville jag byta vinterdäck men kom inte till skott förrän i april. Efter att ha exellent service i alla år från B med däckbyten var det nu dags att fixa själv. Första frågan är vart man vänder sig. Det tog minst ett par veckor att fundera på detta. Då dök det upp ett erbjudande på Groupon.
60-70 procent på däckbyte, sommarförvaring, balansering. Allt detta skulle ske på Mekonomen vid Norrtull. 495 kronor skulle det kosta och hör och häpna det gjorde det också!
Ut till Bergendal, hämta däcken och så iväg till Mekonomen. Jätteschyssta killar fixade allt på en halvtimme  och under tiden köpte jag vacuumpåsarna(se ovan).
Så med sommardäck och vinterkläderna vacuumpackade var det nu dags att besöka sommarstugan.
Jag ringde rörmockaren i Vingåker och berättade att nu var det vår och dags för sommargästerna att få vattnet påsatt. Men snälla du, sa han vet du att det blir 7 minus i natt och i morgon blir det minus hela dan och sen blir det superkalla nätter. Jag sätter inte på vattnet, sa han. Vad gör man i en sommarstuga utan vatten?, frågade jag maken. Jo, det är inga problem, sa G. Vi tar med lite Loka och sen kan vi smälta snö och toabestyr kan ske på backen. Det var väl inte precis vad jag tänkt för påskfirandet, så det blev en kort turoch retur till stugan för att kolla om den stod kvar. Och det gjorde den. Och lite sommarkänsla kröp fram trots allt.
Så var kom då Pensionistas vårkänslor ifrån?
Jo, från Trädgårdsmässan förståss Ut till Älvsjö för att möta våren som så många gånger förr.
Så underbart att komma in i denna löftenas värld om bättre tider. Här blommar alla vårblommor, här ligger lökarna som ska planteras för höstblomning, här doftar det från örtagårdarna och pelargonerna, pelargonerna, de verkar vara den mest älskade blomman. Åtminstone om man ser till mängden på mässan. Här porlade också bäckar och fontäner, falska flodhästar frustade i poolerna och jättestora japanska fiskar simmade runt i stora plastbaljor. Här fanns kurser i allt om trädgårdar, odling, plattläggning, betonggjutning och pilflätning.
Menhär fanns också massor med stånd som sålde allt möjligt krafs som inte hade något med trädgård eller odling att göra. Kläder, rengöringsmedel, smycken, handdukar. Ut med dom från specialmässor. Men jag förstår att de var där och gjorde bra affärer. Tanterna och gubbarna var som tokiga i att prova säckiga kläder, hattar och mystiska så kallade hemprylar. Bort, bort säger Pensionista.


Hur som helst mittemellan snöstormar, soliga eftermiddagar och regnstorm såg Pensionista ljuset. Vårljuset! Och med det löfte om SOMMAREN!
PS Blunda och tänk på nåt vårligt, hann inte hitta några bilder

Pensionista lever ljuva livet i Rom

Två gracer i Rom

Pensionista i Anita Ekbergs fotspår på Via Veneto!
Efter några få dagar på hemorten för att packa om och tillfriskna efter den svåra förkylning som Pensionista ådrog sig på Gran Canaria var det dags att resa till Rom. På grund av att Pensionista var så opasslig missade hon dessutom århundradets fest när vännen L fyllde 50.
En lagom tidig morgon möttes A och jag i taxin på väg till Arlanda. Nu skulle det bli riktigt skönt med lite ny avkoppling, förkylningen var putz weck och A och jag såg fram emot ett par härliga dagar i Rom.
Vad gör man då i en stad som har allt och mer därtill. På planet tittade vi i den nyinköpta Resehandboken 10 i Topp men till slut snurrade det bara runt i huvudet av alla möjligheter som fanns.
OK, vi kör en dag kultur och en dag shopping och så blandar vi lite däremellan.
Nu är det bara det att man kan knappt gå ett steg i Rom utan att det är kultur. Så under shoppingdagen hann vi med en hel del härliga kulturupplevelser. Så fort vi såg ett torn, en pyramid, en obelisk, en triumfbåge, en fontän eller en ruin, så åkte Tio i Topp upp ur handväskan och så försökte vi hitta föremålet för vårt intresse i den. Så mitt i shoppingen blev det en hel del annat.

Nåväl - innan vi ens kom till Rom så stod vi där vid bagagebandet och väntade på våra väskor. Och vi väntade och väntade och sen väntade vi inte längre utan insåg med förskräckelse att nu var våra väskor kanske på väg till Hyderabad eller varför inte Bogota eller Addis Abbeba.
När vi skulle anmäla att våra väskor rymt hade vi oturen att hamna efter ett helt företag som inte fått sina väskor, så det tog hela eftermiddagen innan vi var inne i stan.
Vårt fina designhotell hade 9 rum och hette Roma Design Hotel. Roma Design Hotel var beläget på 4 våningen i ett stort pampigt hus just off Via Veneto. Här var det familjär service och frukost på rummet som gällde. Snygga rum med fina detaljer. Eftersom A inte ville spana in mina celluliter
så hade vi nu varsitt dubbelrum. Däremot hade vi inga väskor, så nu hade vi inget att packa upp så det var bara att bege sig ut på spaning efter Det Ljuva Livet!
Harrys Bar högst upp på Via Veneto är ett måste sa jag till A. Solen sken ett tag till så vi tog ett bord ute och beställde varsin Prosecco. Och där satt vi och sippade på denna och sen gick vi in på Harrys och tog en apelsindrink. Sen vandrade vi iväg mot Spanska Trappan för att kolla in hålligånget.
Det blev lite shopping där och då och nu såg man allt man ville ha och som man skulle titta på i morgon- shoppingdagen! Vi följde strömmen mot Fontana di Trevi, ja ni vet där Anita badade med sitt långa blonda hår, yppiga barm och svarta långklänning. Fontänen är byggd på 1700talet och en riktig ungdom med Roms mått mätt. Nu var det inte bara Fontana di Trevi som var en ungdom När vi såg oss om kan man nog tycka att medelåldern den kvällen vid Spanskan och Fontänen var så där 25-30 år efter oss. Och det var nog dom som levde det ljuva livet. Vi tittade mer på liksom.
Vi åt i alla fall en sen middag på Casa dell Amore och sen var det hem och sova.
 Dag två ägnades åt shopping och gode Marcello vilket utbud. Det blev några påsar men man blev som förvirrad av allt. Min vän A är en fena på att skanna av marknaden, så hon hjälpte mig till ett par bra inköp. Bland annat skinnrock och liten handväska.
Vi intog en lång, solig lunch på uteserveringen vid Pantheon och njöt i solen med rosevin och god sallad. Vi såg Vicktor Emmanuelmonumentet, även kallat bröllopstårtan och vi vandrade till Piazza Navona, tog ett glas vin i solen, vandrade till Piazza del Fiore, tog en kaffe och sen på trötta fötter tog vi oss hemåt och vilade en stund innan det blev dags för Harrys Bar, men den här gången i den flotta intima matsalen. Lätt ruinerade bar det av hemåt för att sova.
Dag tre var Kulturdagen. Vi klev på en Hoop on hoop off bus och tog vårt första stop vid Forum Romanum. Där vandrade vi runt nästan ett par timmar. Tjuvlyssnade på engelsspråkiga guider och kontaterade att fast vi båda var latinare så hade vi glömt det mesta om antiken i Rom. Forum Romanum är stort i alla bemärkelser. Sen klev vi på bussen och åkte runt och tittade på sevärdheter från utsidan.Efter en långpromenad runt i Villa Borghese var det hem och vila en stund inför kvällens begivenheter.
Ombytta och klara plankade vi på en buss ner emot Trastevere. Roms charmigaste stadsdel.Där irrade vi runt ett tag innan vi hittade den rekommenderade restaurangen. Klockan var halv åtta och restaurangen var helt tom. Vi tänkte först ända, men va fasen sa A, vi går in och iinom en halvtimme var krogen fullsatt.
Vi dividerade en del över hur vi skulle ta oss hem och det slutade med att vi gick genom hela Rom.
Det var en skön kväll, vi ilade över Tibern över Isola längs med Capitolium, förbi Bröllopstårtan, Corson och hamnade igen vid Fontana di Trevi. Där var varken Anita eller Marcello. Men så vackert
i nattljuset. Till sist via Barberini till Veneto och till sist i säng på Roma Design Hotel.
Dag fyra ägnade vi oss åt att åka hem till Stockholm.
 Visste ni kära läsare att det tar elva år att titta på alla saker i Sankt Peterskyrkan!

Pensionista målar i Aguimes

 Pensionista har varit upptagen med att bli konstnär!

Pensionista fick en gåva hon inte trodde hon ville ha. En målarkurs.
Inte sedan hon la ner penseln och pennan och kastade vattenfärgsskrinet med sina felblandade brunfärgade rundlar har hon hållit i en pensel. Då var hon 12 år.
Men nu skulle det bli av trots allt. Min vän R var helt övertygad om att jag skulle tycka att det skulle bli roligt och han sa att alla kunde lära sig måla. Alla utom jag, tänkte Pensionista!

Men, man kunde väl i alla fall ta den målande maken i hampan och åka en vecka till Gran Canaria bara för att få det gjort.
Lite förberedelser krävdes redan på hemmaplan. Inköp av nybörjarkit, oljefärger, penslar, palett och dukar. Och så en fin målarrock, så att man åtminstone skulle känna sig lite snygg. Men i samband med inköpen började det pirra i målarnerven. Nu kände jag att detta skulle bli riktigt spännande och tänk om jag skulle kunna skapa någonting.
7 målare, en Pensionista och en målarfröken möttes en tidig morgon på Arlanda för avfärd mot Gran Canaria och dess gamla huvudstad i bergen Auguimes.
Flygresan gick bra förutom att vi på vår rad var tvugna att byta rad med de ungar som från början satt bakom oss och ägnade tiden åt att skrika i våra öron och sparka oss i ryggen. Så får inte 5-6 åringar bete sig.
I Aguimes, en mycket vacker men nästan sönderrenoverad liten stad, möttes vi av N, som sen tog hand om smått och gott under hela resan. N är konstnär men borde egentligen jobba med service, en jättebra kille. Där var också min vän R som jobbar för ett kulturutbyte mellan Aguimes och Edsviks Konsthall.
Maken och jag inkvarterades furstligt i det gamla Rådhuset i rådhussalen. Minst fem meter i takhöjd och vackra trägolv och stora takbjälkar. Det var svinkallt! Omöjligt att värma upp sådana volymer.
Men sköna filtar virades runt kroppen och så bar det ner under täcket. På dagarna sken solen och om vi ville kunde vi sitta och mysa i den på våra tre paradbalkonger mot gatan!
Men se då ville vi måla, måla, måla. Stå i den lilla lösningsmedelstinkande ateljen och försöka rita ett träd eller en buske och sen måla den. Det var ett helsike men ett roligt sådant. Jag njöt i fulla drag och ville knappt pausa eller gå ut i landskapet i solen. Det var så avkopplande och skönt att bara stå där och försöka och försöka igen. Färgblandning var extremt svårt och eftersom nybörjarkittet endast innehöll 6 färger plus vitt, tänkte sig den som satt ihop detta att nybörjaren måste starta från grunden med att blanda. Mina färger blev mest mörkt bruna eller mörkt bruna eller lite ljusare grönbruna.
Men jag målade på och ändrade motiven efter färgerna. En bild som var någorlunda ljus från början förvandlade jag snabbt till ett mörkbrunt ökenlandskap.
Vår fröken A var en tålmodig person. Hon försökte se något positivt i det mesta. Jag tror att hon i stället för att sova på nätterna satt på rummet och övade på superlativer. Hon hade positiva ord över till alla. Men ledde oss ändå framåt med varlig hand.
Alla målarkamrater var trevliga och mysiga och målade hela tiden.Inget bus här inte.
På kvällarna åt vi middag i Kamelstallet och maten kunde ha varit bättre men frukosten var riktigt bra.

Vi gjorde en utflykt till en vacker dal där mandelträden nästan blommade och satt där satt jag och maken och målade under ett träd och käkade apelsiner. Häftigt!

Är detta mandelträd?

Vi var också i Las Palmas, den nuvarande huvudstaden, och den förvånade genom att ha en underbar gammal stadskärna som tom är ett världsarv. Så det finns mycket annat på denna ö, förutom Maspalomas, Playa Ingles och allt vad det nu kan heta dessa heta turistplatser.

Varje eftermiddag var det visning och stor uppställning över vad vi åstadkommit under dagen. Det var jätteroligt och jag var glad hela tiden för att jag överhuvudtaget gjort något. Sista dagen var det stor vernissage, som faktiskt uppmärksammades av kulturborgarrådet i Augimes och pressen var också där!
Ja, vad ska man inte vara med om som Pensionista!

Pensionista blöter ner sig men torkar snart ut

Pensionista får nog av att bada Så bar det då äntligen iväg till kurorten Heviz i Ungern
Pensionistas dröm om att få göra kur skulle snart gå i uppfyllelse.  Maken och pensionista  sitter på Malevs morgonflight på väg till Budapest. Vi tänker inte det allra minsta på att det samma dag ska vara en demonstration, som kommer att uppmärksammas i hela Europa. En demonstration mot att Ungern håller på att avdemokratiseras, att riksbankens ledamöter ska politiseras och yttrandefriheten beskäras.
Nej vi tänker på behagligare saker, såsom varma källbad, massage, långa promenader, tidiga kvällar
med korsord och kanske ett och annat glas ungerskt tjurblod.
Från flygplatsen Ferenc Lizt tog vi en taxi direkt till järnvägsstationen för vidare befodran mot Heviz.
Våra kära vänner G och B mötte upp och B hade preparerat en picnickorg som vi avnjöt på det något bedagade, restaurangvagnslösa tåget. Vi åkte ca 3,5 timme med tåget och det var en vacker rutt längs med den njurformade Balatonsjön. Att åka tåg i Ungern är helt gratis för alla som är EU-medborgare
och över 65 år. Helt otroligt bra!
Väl framme i Heviz checkade vi in på Danubis Spa och Resort. Ett stort hotell, byggt i sann öststatsstil från 70-talet. Passar Pensionista bra som gillar lite rå betong.
Heviz är en ort som är uppbyggd kring en thermalsjö med 38 gradig värme året runt. Ett charmigt ställe
beläget mellan Wien och Budapest. Ett ställe fyllt med stora och små hotell, vacker park, små shoppinggator och oräkneliga spaställen och behandlingsmöjligheter. Och så dessvärre ett antal ställen där det serveras de största bakelser jag skådat. En bakelse var som en liten tårta för 4 personer.

På Danubis Spa och Resort kunde man få 56 olika behandlingar samt bada svavelosande bad
men för att man inte skulle tycka att det var för lite så kunde man få ca 20 ytterligare behandlingar
av mer skönhetsrelaterad art.
Den viktigaste personen i hela denna organisation är Herr Doktor. Alla som vill ha kur måste först besöka Herr Doktor. En lerinpackning eller en syreinandning, ett galvaniskt bad eller magnet terapi
en infraröd inandning eller undervattensmassage allt krävde ett besök hos Herr Doktor.
Men en thaimassage, ansiktsbehandling eller ett vinbad!eller inandning i Saltkammaren krävde ej diagnos hos Herr Doktor. Så Pensionista och maken ägnade sig mest åt den sidan av kurbadet.
Ja, och så gick jag på morgongympa och stretching och satt i svavelbad i 38 gradig värme, tills jag nästan löstes upp. Men så len jag blev i huden. Det gjorde inget att hela hotellet stank av svavel.
Det vande man sig snabbt med. Förutom att man blev len i huden, så ska svavelbadet vara nyttigt för lederna.
Om man vill träna på den ryska man aldrig lärde sig är Heviz ett bra ställe. Ryssarna var i klar majoritet och svenskarna i minoritet. Många österrikare och ungrare var också på plats. Och alla dessa människor verkade ta det här med kur på största allvar. Hela dagarna gick man runt i vit frotterock och tofflor och vandrade runt mellan behandlingar och bad.
Självklart fanns det en stor simbassäng och ett utomhusbad med härligt varmt vatten och bubbelpool och flera olika bastutyper. Bland anat biobastu. Där visades ej film men ett blått sken lös över min bleka kropp. Man kan verkligen undra varför det också fanns badkar på rummet. Jag hade krävt att det skulle vara badkar på rummet men använde det aldrig. Jag var helt urlakad varje kväll.
På kvällarna åts det stora middagar med dessertbord och vin, så någon dietkur var det då inte. Tvärtom fylldes fettcellerna snabbt.
Sen skulle det spelas Yatzy. Detta nervpirrande knäckande  tärningspel, som gjorde att självförtroendet fick sig rejäla törnar. B vann alltid. Först låg hon lågt, sen slog hon Yatzy. En annan som gnetat fram en amssa poäng hade aldrig en chans när Yatzydrottningen slog till. Jag kom oftast trea eller fyra och maken kom oftast fyra eller trea. Så kan det gå!
När man inte badade eller behandlades så shoppade man. Mest baddräkter och bakelser!!

Till sist! Vill du njuta en vecka, skämma bort dig och inte behöva oroa dig för att plånboken ska magra.
Res till Heviz. En vecka med halvpension i dubbelrum med badkar och balkong och tillgång till alla badaktiviteter gick på 3.400:-
Flyget kostade 940:- tor och tågresan var gratis.
Jag tog 12 individuella behandlingar om minst en timme (720min)  och gjorde nagelförlängning. Det gick på 3100:- . Jämför Sturebadet där jag fått 150 minuters behandling för 3295:-!!

Nej nu går jag och badar!