Pensionista vandrar runt stupor, besöker världsarv och beser likbränning.
När Pensionista landat i Kathmandu bar det direkt av till världsarv och likbränning. Omtumlad och trött efter låång resa besökte Pensionista världarvet Pashupatinah, Nepals viktigaste Shivatempel vid floden Bagmati.
Där i den torrlagda floden vimsade det runt ett antal heliga kossor och vid stranden var likbål resta och där låg ett litet vitt bylte i väntan på att gå upp i rök. För att sen så småningom, när vattnet stigit i Bagmati, skickas neråt floden till den heliga Gagnes. Sen bar det raskt iväg till buddistiska Bodnath, en stupa som jag gick runt tio varv och drog på alla bönesnurror jag kom åt.
Vår bästa guide Jenny gjorde sitt bästa för att förklara för 18 trötta resenärer vad tempel och stupor
hade för betydelse i de olika religionerna.
När vi senare mot kvällen kom till vårt hotell med det förpliktigande namnet Nirvana sjönk stämningen något. Nirvana hade sett sina bästa dagar. Men läget i Tameldistriktet var bra.
Förutom de vackra världsarven tyckte jag att Kathmandu var en ganska stökig och inte särskilt vacker stad.
Annat var det med staden Baktaphur, som är ett världsarv i sig. En underbar stad fylld med kultur, fantastiska newarihus och massor av imponerande träsniderier tex Påfågelsfönstret men också trevlig shopping. Här hade jag gärna övernattat och fått chansen att se och göra mer. Vi besökte också en fin liten stad som heter Tanzen där livet pågick precis som vanligt och turisterna var få.
Newaristaden Bandipur hade utlovat storslagna vyer över Himalyas toppar men dimmorna ville annorlunda och jag såg inte ett smack av bergen. Staden var liten och rar men behövde inget besök av Pensionista.
Pokhara belägen vid en stor sjö, Phewas Tal, utgjorde en skön oas efter vår långa vandring i Annapurna. Här bjöds på god indisk mat och ett riktigt Spa med skön massage och varmvatten på rummet.
Ett resmål som kändes stort var Lumbini, Buddas födelseplats.
Jag tror att vägen dit hette Siddhartha Highway! Men kära läsare, vägen påminde mest om en mindre landsväg i Norrland. Det var här som Maya Devi, Buddas morsa, födde honom under ett Bodhiträd.
Vid utgången ville man att vi skulle skriva på en lista om att Budda var född i Lumbini. Tänk om de haft en sån när jag för några år sen besökte Födelsekyrkan i Betlehem. Typ Jesus är född i Bethlehem.
Det var en het dag närmare 35 grader i skuggan. Vi vandrade runt sjön, där världens buddister från olika länder i dag har byggt upp sina tempel. Jag köpte ett hönsägg och bjöd en liten hund på. Och sen hyrde Eva-no chili och jag en rickshaw och tog oss snabbt till hotellet.
Alla dessa resor härs och tvärs i Nepal företogs med buss. En liten vit buss
med duktig chaufför och bisittare. Oturligt nog hade den bara AC när det blev kväll eller meddetsamma på morgonen. Under de heta dagarna i södra Nepal var det de öppna fönstren som skapade en känsla av luft, en luft så dammig att det ibland blev svårt att andas. Trafiken var förfärlig och utan överdrift livsfarlig. Men vi höll bara på att råka riktigt illa ut en gång. Att vi fick punka kändes bara som en välkommen extra paus med honey-ginger-lemon tea.
Eftersom jag har svårigheter med åksjuka hade jag privilegiet att få sitta längst fram och ha bra utsikt och trivsamt sällskap med våran bästa Jenny.
Jenny som berättade att om man plattade ut Nepals berg, så skulle de uppta en tiondel av jordens yta. Det ni! Men trots trevligt sällskap, fina vyer och känsla av förflyttning hade jag nog föredragit att vi flygit vissa sträckor.
Särskilt den sista bussresan från Chitwan till Nagarkot. Jag tror att den totalt med pauser etc tog mellan 10-11 timmar. I Nagarkot bodde vi på resans bästa hotell, 2200 meter upp på kanten av Kathmandudalen. Härifrån skulle vi få se en fantastisk soluppgång och alla bergen en sista gång- men det blev tji! Och hur som helst - inget kan ha varit vackrare än soluppgången över Annapurna.
Den sista delen om Pensionistas Nepalresa, del 3, publiceras inom kort.
När Pensionista landat i Kathmandu bar det direkt av till världsarv och likbränning. Omtumlad och trött efter låång resa besökte Pensionista världarvet Pashupatinah, Nepals viktigaste Shivatempel vid floden Bagmati.
Där i den torrlagda floden vimsade det runt ett antal heliga kossor och vid stranden var likbål resta och där låg ett litet vitt bylte i väntan på att gå upp i rök. För att sen så småningom, när vattnet stigit i Bagmati, skickas neråt floden till den heliga Gagnes. Sen bar det raskt iväg till buddistiska Bodnath, en stupa som jag gick runt tio varv och drog på alla bönesnurror jag kom åt.
Vår bästa guide Jenny gjorde sitt bästa för att förklara för 18 trötta resenärer vad tempel och stupor
hade för betydelse i de olika religionerna.
När vi senare mot kvällen kom till vårt hotell med det förpliktigande namnet Nirvana sjönk stämningen något. Nirvana hade sett sina bästa dagar. Men läget i Tameldistriktet var bra.
 |
| Kathmandus Marcusplats |
 |
| Tagetes till gudars ära |
Annat var det med staden Baktaphur, som är ett världsarv i sig. En underbar stad fylld med kultur, fantastiska newarihus och massor av imponerande träsniderier tex Påfågelsfönstret men också trevlig shopping. Här hade jag gärna övernattat och fått chansen att se och göra mer. Vi besökte också en fin liten stad som heter Tanzen där livet pågick precis som vanligt och turisterna var få.
Newaristaden Bandipur hade utlovat storslagna vyer över Himalyas toppar men dimmorna ville annorlunda och jag såg inte ett smack av bergen. Staden var liten och rar men behövde inget besök av Pensionista.
,Pokhara belägen vid en stor sjö, Phewas Tal, utgjorde en skön oas efter vår långa vandring i Annapurna. Här bjöds på god indisk mat och ett riktigt Spa med skön massage och varmvatten på rummet.
Ett resmål som kändes stort var Lumbini, Buddas födelseplats.
Jag tror att vägen dit hette Siddhartha Highway! Men kära läsare, vägen påminde mest om en mindre landsväg i Norrland. Det var här som Maya Devi, Buddas morsa, födde honom under ett Bodhiträd.
Vid utgången ville man att vi skulle skriva på en lista om att Budda var född i Lumbini. Tänk om de haft en sån när jag för några år sen besökte Födelsekyrkan i Betlehem. Typ Jesus är född i Bethlehem.
Det var en het dag närmare 35 grader i skuggan. Vi vandrade runt sjön, där världens buddister från olika länder i dag har byggt upp sina tempel. Jag köpte ett hönsägg och bjöd en liten hund på. Och sen hyrde Eva-no chili och jag en rickshaw och tog oss snabbt till hotellet.
Alla dessa resor härs och tvärs i Nepal företogs med buss. En liten vit buss
Eftersom jag har svårigheter med åksjuka hade jag privilegiet att få sitta längst fram och ha bra utsikt och trivsamt sällskap med våran bästa Jenny.
Jenny som berättade att om man plattade ut Nepals berg, så skulle de uppta en tiondel av jordens yta. Det ni! Men trots trevligt sällskap, fina vyer och känsla av förflyttning hade jag nog föredragit att vi flygit vissa sträckor.
Särskilt den sista bussresan från Chitwan till Nagarkot. Jag tror att den totalt med pauser etc tog mellan 10-11 timmar. I Nagarkot bodde vi på resans bästa hotell, 2200 meter upp på kanten av Kathmandudalen. Härifrån skulle vi få se en fantastisk soluppgång och alla bergen en sista gång- men det blev tji! Och hur som helst - inget kan ha varit vackrare än soluppgången över Annapurna.
 |
| Soluppgång över Annapurna. Tagen med mobilkamera |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar