Pensionista styr kosan mot Chitwan, en världsarvslistad nationalpark i södra Nepal.
Här i söder i 38 gradig värme är bergen fjärran och allt platt.
22000 bönder fick flytta på sig när denna nationalpark skapades
på 60-talet.
Fram till 50-talet bodde endast tharufolket i detta område. Ett folk som utvecklat immunitet mot
malarian som grasserade i södra Nepal. Men efter omfattande DDTbesprutning på 50-talet försvann många myggor och nu kunde begsfolken flytta ner till detta bördiga landskap.Denna radikala besprutning kanske är något för befolkningen vid nedre Dalälven borde ta efter, för att kunna överleva sommarmånaderna! Malarian utrotades dock inte helt och nu stod Pensionista i valet och kvalet malariaprofylax eller myggspray och långärmat. Ett par dagar före nedresan från bergen skulle beslut fattas. Malariaprofylaxen låg i neccesären - myggspray hade Pensionista ingen. Fram med bipacksedeln och biverkningsbeskrivningen.Huvudvärk-magsmärtor, diarre var mycket vanligt. Vanligt var yrsel, depressioner, feber, utslag, aptitlöshet. 1 av 100 personer kunde räkna med håravfall och ångest-etc etc i det oändliga. Eftersom Pensionista redan har tunt hår, inte gillar att må illa och helt inte vill vara deprimerad, så segrade myggspray och långärmat.
Snälla doktor Margaretha delade med sig av sin myggspay och kom tassande över gården med denna i högsta hugg.
Efter en relativt myggfri natt var det dags för noshörningsspaning från elefantrygg.
Den utrotningshotade pansarnoshörningen finns det ett antal av i Chitwan. De kan vara mycket farliga men bryr sig inte om elefanter och därför kunde vi känna oss trygga. Men det var värre när vi på eftermiddagen skulle företa en liten djungelmarsch till fots.
I stället för gevär hade våra två guider varsin bambupinne att försvara gruppen med. Instruktionen till oss löd: Om en noshörning kommer springande mot er ska ni också börja springa. Men spring i zick zack. släng vattenflaskor, hattar mm bakom er. Noshörningen stannar då upp för att sniffa på dessa. Under tiden kan ni gömma er bakom ett stort träd eller helst försöka klättra upp i detsamma. Efter ca 1 timme kom vi fram till en flod och se där badade och betade ett av dessa grå urtidsdjur. 18 personer försökte smyga sig fram genom prasslande löv. Det gick så där. Men vi kom i alla fall helt nära den stora besten och det var stort. Efter en stund började de gå mot oss ca 25 bort och då fann vi det för gott att dra.
För att vi inte skulle bli uttråkade hade vi mellan noshörningsupplevelserna passat på att paddla trästock och spana på krokodiler. Dessa obehagliga bestar med sina stora käftar låg lite överallt i floden och kollade slött på oss. Men plötsligt var det som att befinna sig i filmen Hajen.
En krokodil fick syn på Anders tjusiga knän, som lite grann stack ut över kanten på trästocken. Mums, tänkte den och så gjorde den två utfall mot kanoten och Anders knän. Den stora käften var vidöppen och som tur var hade vi som satt i stocken sinnesnärvaro och satt still i båten. Dess värre var det lite svårt att fota detta men jag tror att Eva-no chili hann få upp sin kamera och föevigade det hela. Sen var det dags för elefantbad i krokodilfloden - men de höll sig undan.
Elefanterna gillade att fylla snabeln med vatten och spruta på sin ryttare eller också kunde de bara tycka att det var OK att luta sig lite bakåt och sen vältra sig tillsammans
Visst vart man lite sugen men jag tror ingen i gruppen plockade, torkade och packade ner inför hemfärden till Sverige.
Det som flera av oss packade ner var dock fantastiskt vackra, varma, lätta, exklusiva cashmerevaror. Mest sjalar och halsdukar i sköna naturnära färger. En vän till bästa Jenny råkade ha en sådan fabrik i Kathmandu. Priserna var inte billiga men jämfört med vad sådana varor kostar i Europa, så blev det rena fynden. Här pratar vi om 100% cashmere. Mjuk och len. Jag vill gosa med mina hela tiden. Kadambari heter märket och det mesta går på export till Frankrike. Vi gick igenom fabriken och där fanns inga barnarbetare, vilket kändes bra.
Efter Chitwan började en oändligt lång bussresa tillbaka mot Kathmandu. Oändlig-för den var lång och tog tid men också för att nu började det rycka i hemåkningstarmen. Bergen var vandrade, världsarven besedda, den sköna naturen beskådad, vackra små byar och städer besökta, nepaleserna mötta och cashmeren inköpt. Pensionista hade gärna bordat ett flygplan, sett Nepals evinnerliga bilköer från ovan och efter landning i Kathmandu flygit direkt hem! Men OBS då hade jag missat den fantastiska världsarvsstaden Baktapur.
Till sist: Efter att ha varit hemma en månad drömmer jag mig fortfarande tillbaka till bergen. Studerar kartor över vandringsvägar, läser böcker bla Anapurna- om första bestigningen i världen till en topp över 8000 meter, för ganska stilla måste jag vara med min i Nepal förvärvade stressfraktur i foten!
Här i söder i 38 gradig värme är bergen fjärran och allt platt.
22000 bönder fick flytta på sig när denna nationalpark skapades
på 60-talet.
Fram till 50-talet bodde endast tharufolket i detta område. Ett folk som utvecklat immunitet mot
malarian som grasserade i södra Nepal. Men efter omfattande DDTbesprutning på 50-talet försvann många myggor och nu kunde begsfolken flytta ner till detta bördiga landskap.Denna radikala besprutning kanske är något för befolkningen vid nedre Dalälven borde ta efter, för att kunna överleva sommarmånaderna! Malarian utrotades dock inte helt och nu stod Pensionista i valet och kvalet malariaprofylax eller myggspray och långärmat. Ett par dagar före nedresan från bergen skulle beslut fattas. Malariaprofylaxen låg i neccesären - myggspray hade Pensionista ingen. Fram med bipacksedeln och biverkningsbeskrivningen.Huvudvärk-magsmärtor, diarre var mycket vanligt. Vanligt var yrsel, depressioner, feber, utslag, aptitlöshet. 1 av 100 personer kunde räkna med håravfall och ångest-etc etc i det oändliga. Eftersom Pensionista redan har tunt hår, inte gillar att må illa och helt inte vill vara deprimerad, så segrade myggspray och långärmat.
Snälla doktor Margaretha delade med sig av sin myggspay och kom tassande över gården med denna i högsta hugg.
Efter en relativt myggfri natt var det dags för noshörningsspaning från elefantrygg.
I stället för gevär hade våra två guider varsin bambupinne att försvara gruppen med. Instruktionen till oss löd: Om en noshörning kommer springande mot er ska ni också börja springa. Men spring i zick zack. släng vattenflaskor, hattar mm bakom er. Noshörningen stannar då upp för att sniffa på dessa. Under tiden kan ni gömma er bakom ett stort träd eller helst försöka klättra upp i detsamma. Efter ca 1 timme kom vi fram till en flod och se där badade och betade ett av dessa grå urtidsdjur. 18 personer försökte smyga sig fram genom prasslande löv. Det gick så där. Men vi kom i alla fall helt nära den stora besten och det var stort. Efter en stund började de gå mot oss ca 25 bort och då fann vi det för gott att dra.
För att vi inte skulle bli uttråkade hade vi mellan noshörningsupplevelserna passat på att paddla trästock och spana på krokodiler. Dessa obehagliga bestar med sina stora käftar låg lite överallt i floden och kollade slött på oss. Men plötsligt var det som att befinna sig i filmen Hajen.
En krokodil fick syn på Anders tjusiga knän, som lite grann stack ut över kanten på trästocken. Mums, tänkte den och så gjorde den två utfall mot kanoten och Anders knän. Den stora käften var vidöppen och som tur var hade vi som satt i stocken sinnesnärvaro och satt still i båten. Dess värre var det lite svårt att fota detta men jag tror att Eva-no chili hann få upp sin kamera och föevigade det hela. Sen var det dags för elefantbad i krokodilfloden - men de höll sig undan.
med sin ryttarinna i flodens vatten. Men se det
ville inte Pensionista vara med om. Nu fick det räcka med äventyr för denna dag.
Här nere i söder besökte vi också en by och tittade på hur människorna levde. Primitivt utifrån våra förhållanden, men inte svält och fattigdom i denna bördiga lilla del av Nepal där ca 15 miljoner människor tränger ihop sig. I dikesrenarna växer marjuana överallt. Lite förvånande då att höra att det är förbjudet i Nepal att nyttja densamma. Det är nog lite si och så med hur hur detta förbud följes.
ville inte Pensionista vara med om. Nu fick det räcka med äventyr för denna dag.
Här nere i söder besökte vi också en by och tittade på hur människorna levde. Primitivt utifrån våra förhållanden, men inte svält och fattigdom i denna bördiga lilla del av Nepal där ca 15 miljoner människor tränger ihop sig. I dikesrenarna växer marjuana överallt. Lite förvånande då att höra att det är förbjudet i Nepal att nyttja densamma. Det är nog lite si och så med hur hur detta förbud följes.
Visst vart man lite sugen men jag tror ingen i gruppen plockade, torkade och packade ner inför hemfärden till Sverige.Det som flera av oss packade ner var dock fantastiskt vackra, varma, lätta, exklusiva cashmerevaror. Mest sjalar och halsdukar i sköna naturnära färger. En vän till bästa Jenny råkade ha en sådan fabrik i Kathmandu. Priserna var inte billiga men jämfört med vad sådana varor kostar i Europa, så blev det rena fynden. Här pratar vi om 100% cashmere. Mjuk och len. Jag vill gosa med mina hela tiden. Kadambari heter märket och det mesta går på export till Frankrike. Vi gick igenom fabriken och där fanns inga barnarbetare, vilket kändes bra.
Efter Chitwan började en oändligt lång bussresa tillbaka mot Kathmandu. Oändlig-för den var lång och tog tid men också för att nu började det rycka i hemåkningstarmen. Bergen var vandrade, världsarven besedda, den sköna naturen beskådad, vackra små byar och städer besökta, nepaleserna mötta och cashmeren inköpt. Pensionista hade gärna bordat ett flygplan, sett Nepals evinnerliga bilköer från ovan och efter landning i Kathmandu flygit direkt hem! Men OBS då hade jag missat den fantastiska världsarvsstaden Baktapur.
Till sist: Efter att ha varit hemma en månad drömmer jag mig fortfarande tillbaka till bergen. Studerar kartor över vandringsvägar, läser böcker bla Anapurna- om första bestigningen i världen till en topp över 8000 meter, för ganska stilla måste jag vara med min i Nepal förvärvade stressfraktur i foten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar