Nu är glada julen slut.....
Julegranen bäres ut..
Men granen här bredvid blev det inte kvar mycket av när alla paketen var utdelade av självaste tomtefar!
Pensionista hade varit snäll i år och fick några paket.
Men alls inte lika många som när hon levde i VDlivet.
Då kom det paket från alla möjliga och omöjliga håll. De flesta höll sig innanför mutgränsen.
Eftersomjag alltid varit lite gammeldags och traditionell när det gällt våra högtider samlade jag alla paketen under hemmagranen och när det var dags för julklappsutdelning och det skulle räknas hur många paket var och en fått, så toppade jag ofta ligan. Detta till barnens förtret, vars ögon tindrade
allt mindre ju fler paket jag öppnade.
Likadant var det med julkorten, de var mängder med sådana förr i tiden. Man skrev och man fick. Alla kära släktingar och vänner hade julkortsångest och redan i början på december tog man fram alla jukort från året innan och så skrev man till åtminstone alla man fått julkort av då. Men för ett par år sen sa Pensionista till maken: Nu får det vara nog!
Jag vägrar julkort. Maken blev bekymrad och skrev väl några men sen ebbade det ut även för hans del.
Dock måste jag  tacka alla som ändå ihärdigt fortsatt att skriva julkort till oss.
Kanske gör vi som Fritiof Nilsson Piraten och bättrar oss mot slutet.
Varje år diskuterar maken och jag om vi ska ha gran eller ej. Jag är alltid för och maken mot.
Vi kan väl ha en gran på balkongen, säger maken. Bra idé säger jag och så köper vi två granar. En för balkongen och en för inne. "Granen står så grön och grann i stugan, tralala" sjöng jag som barn och dansade runt granen. Det vill jag göra nu också och därför står granen mitt på golvet.
I år hinner vi bara ha granarna några dagar eftersom vi ska ut på nya äventyr. Och när vi kommer hem är det inte läge att det står en avbarrad trött gran och hänger i vardagsrummet. Kanske skulle det tom ha kunnat flytta in en granbarkborre eller två i granen. Det har man ju hört på TV att granbarkborrar gillar trötta gamla granar. Åtminstona om de tröttnat i skogen.

Nu bär det av till Ungern, till SPA i Heviz. 7 dygn på en plats uppbyggd runt ett termalbad, så där som på Blå Lagunen på Island, ni vet. 4 timmar med tåg från Budapest. Vi åker med våra vänner G och B.
Hoppas nu bara att maken håller sig lugn så att vi kan åka hem i normalläge denna gång. (se pensionista i oktober om ni undrar).

När vi kommer hem blir det direkt att gå på Svansjön med Bounce på Dansens hus. Maken fick förunderligt nog ett återbud med fyra biljetter när han skulle gå ner till Dansens Hus för att köpa biljetter till hösten. Den 11 januri går vi med styvson och styvhustru!!?? och ser detta spektakel.

Det innebär att jag missar Arlo Guthrie på Bryggarsalen. Men jag såg honom visst på Woodstock!

Kära läsare! Jag passar på att önska er ett Gott Nytt 2012.
Då ska jag ordna så att alla era kommentarer kommer in på bloggen. KRAM