Pensionista som GUDMOR

En kväll när Pensionista lite håglöst sitter och hänger framför TVn skär en ringsignal geom rummet.
Handsfreetelefoner är aldrig där de ska vara och efter idogt letande hann jag precis ropa ett flåsande hallå innan uppringaren la på.
Det visade sig vara min underbare brorson Mats,35, som snackade runt lite och som sen efter lite kringelikrokar försynt frågade om jag ville bli GUDMOR till deras snart ett år gamla dotter.
Du kanväl fundera på saken sa han, men inne i min snabbtänkta hjärna hade jag redan målat upp bilden av mig själv som den perfekta Gudmodern. För att verka lite mer seriös bad jag att få tänka på saken men efter en stund hade jag tackat ja till detta livslånga engagemang.
Du behöver inte göra så mycket sa Mats. Du behöver inte komma ihåg alla födelsedagar etc etc.
Då kände han ännu inte till att jag skulle bli den perfekta Gudmodern.
Lilla Eva skulle döpas i kyrkan av sin moster prästen. Gudmor skulle skrida fram med barnet i famn, stå där framme i kyrkan under hela ceremonin, läsa evangelium och också få tända dopljuset.
Jag var euforisk av lycka. Jag googlade på gudmor och läste igenom alla krav som ställdes på en sådan. Ja,ja,ja allt ville jag göra -- men hoppsan då kom kallduschen--medlemskap i Svenska Kyrkan hade jag inte. Redan som myndig 21-åring gick jag ur statskyrkan. Nu var goda råd dyra. Skulle jag falla till föga och gå in i kyrkan eller riskera att inte få bli Gudmor.
Jag kastade mig på telefonen och Evas mamma Hanna och pappa Mats tröstade och trodde inte det skulle bli några problem.
Moster prästen kontaktades och hon meddelade att det inte skulle bli några problem. Och kort därefter stod jag där med min lilla Guddotter Eva Frida Kerstin i kyrkan.Det var en högtidsstund med efterföljande roligt dopkalas.
Nu har det gått några månader och Eva har passat på att fylla mer än ett år.
Hösten är på inmarsch och barnvaktsproblemen börjar hopa sig ute i Fruängen. Ett mail har kommit med förslag på baby sitting möjligheter. Gudmor har lite svårt att möta upp tiderna, men kommer nog att fixa en och annan.
I helgen åkte min underbare brorson Mats, 35, och lilla Eva, 15 mån, med Gudmor och lille Jakob(mer info om Jakob, 10 kommer senare) och hunden Yakki till stugan i Vingåker. Regnet öste ner i princip 24 timmar. Lilla Eva, som sovit extra lång middag denna dag, såg dock till att hålla oss varma. Vilken energi. Efter två minuter i stugan var sig inget likt längre. Det som inte Eva lyckats undersöka hade
brorsonen Mats hastigt och lustigt räddat in i skåp eller på höga höjder. Lilla Eva gick fram som en tornado. Vi turades om lite att se vad hon hade för livsfarliga idéer och jag upptäckte att jag var en ganska orolig person. Hon trillar väl inte ut genom fönstret, det är bara 20 meter till bryggan, trappan är hal och så vidare. Pappa Mats var helcool och bedömde varje situation med sakkunskap. Yakki och Jakob höll sig lite i bakgrunden. När lilla Guddottern somnade vid 8tiden var det faktiskt ganska skönt!!