Dubrovnik - Venedig - Katastrofen
Efter nästan 2 dygn till sjöss närmar vi oss Dubrovnik i Kroatien. Det blir det andra landet på denna resa som Pensionista inte besökt tidigare.Det första var ju Turkiet. Dubrovnik är fantastiskt att närma sig från sjösidan.
Denna turistmagnet i södra Dalmatien har en mycket lång tradition att ta emot turister.Den irländska författaren Bernhard Shaw skrev tex "Those who seek paradise or want the garden of Eden on earth have to come to Dubrovnik". Jag måste ju säga att Dubrovnik kändes långt från Garden of Eden, eftersom här knappt fanns en grön fläck i den medeltida staden. Maken och pensinista tog en promenad runt stan, köpte glass, och mötte en trevlig gammal väskmakare som beklagade att allt inte var som förr. Han ogillade verkligen skrikiga ungar och ouppfostrade föräldrar och hade nu bestämt sig för att stänga sin verkstad. Så kan det gå.
Jag fick givetvis för mig att klättra upp för den långa trappan för at kunna gå runt på försvarsmuren, men ack vad det tog. Flås,flås,flås! Konditionen var i botten eftr 7 dygn på MSC Magnifica. Det blev nästan lika jobbigt som när jag gick på en annan mur - den kinesiska.
Tillbaka på MSC Magnifica var det lite uppbrottsstämning. Det var dags att packa och göra sig i ordning för den sista landstigningen på denna resa. Jag hoppades att inseglingen till Venedig skule vara lika underbar som utseglingen. Denna gång i den uppåtgående solens ljus.
Men ingenting blev som det var tänkt. För att vara frächa och fina inför hemresan duschade vi och skulle byta om lite till middagen. Vi skulle äta en sista måltid med våra norska vänner och Gnestaflickorna.
Men då slog djävulen till!
Jag hör ett brak och maken börjar skrika högljutt och klagande. AAJ AJJ AJJ. Jag rusar in i duschrummet och där ligger han på golvet halvägs in i duschen. Hyttuppassarna har hört hans skrik och kommer inrusande i hytten och undrar vad som står på. Medan maken fortfaranade är i chock uppmanar jag dem att lyfta ut honom och upp i sängen. Det lyckas och nu är det dags att få tag på skeppsläkaren. Jag ringer nödnumret och får veta att om en läkare ska komma till hytten kostar det 1200 kronor. Om maken kan förflyttas med rullstol till sjukstugan kostar det 200 kronor. Jag beordrar en läkare till hytten och efter några minuter kommer hela sjukvårdsteamet på MSC Magnifica. Läkare, sköterska och assistent. Sinsemellan pratar de ett obegripligt språk men de talar också perfekt engelska. Efter lite dividerande och diverse undersökningar enas de om att maken fått en ryggskada och att han måste ligga flat på rygg. Syster skickar in en spruta med gud vet vad, och efter ett tag somanr han och sover som en stock hela natten.
På morgonen kommer de med en bår och bär iväg honom till sjukstugan. Där serveras vi en snabb frukost och sen är det dags att lämna MSC Magnifica i Ambulans. Maken är fullproppad med smärstillande medel men ser ändå fram emot att få röntgas och tas om hand i land. Klockan är 8 på morgonen och i vår enfald tror vi att vi ska hinna med vårt flyg hem till Stockholm 14.45.
5 dagar senare och med ett bedrövligt minne från Venedig och Ospedalo della Angelo, som nu döpts om till Ospedale del Diablo, landar vi på Arlanda.
På så sätt avlsutas vår underbara och roliga kryssning med MSC Magnifica i Östra Medelhavet.
Nästa blogg kommer att handla om makalöst fantastiska SOS International och Ospedalo del Diablo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar