Pensionista besöker Svenskt Tenn och går sen på vinprovning med Kajsa Bergqvist
I går var en riktig väninnedag! Mitt i all stress med maken och hans tillfrisknande unnande sig Pensionista en riktig vänninedag.
Först kom väninnan K på besök i hemmet. Hon var helt slut och gick in genom dörren, hälsade och la sig raklång på soffan. Hur ska jag kunna föreslå den utmattade individ att vi ska gå på Svenskt Tenn och kolla in deras nyombyggda butik och tesalong, tänkte jag. Men efter några minuter satt hon upp och var som vanligt igen. Vänninan K har ännu inte pensionerat sig utan ägnar sin mesta tid åt ta hand om barnbarn och sin gamle far.
Det är inget pensionistaliv i min mening.
Hur som helst tog vi oss till Svenskt Tenn, som återbördats till Strandvägen efter en kort sejour på Nybrogatan.
Det var flott! Butiken var helt gudomlig. Alla vackra möbler och tyger designade Josef Frank fanns på plats.
En ny fin tennsalong fanns där också, och stora speglar lurade oss att tro att det blivit ännu större än vad det var.
Men en rejäl utökning av ytan var det förståss.
Och nu var det dags för TE-SALONGEN! Uppför trappan, genom tygavdelningen och in i en fint möblerad te-salong. Ni kan beställa vid kassan, sa ena servitrisen. När vi rest oss från bordet , sa den andra, att ni kan beställa vid bordet.Vi beställde vårt minst sagt dyra te och varsin smörgås eller möjligen var det sandwich.
Två herrar beställde strax före oss och vi kom sen att hamna vid samma bord. Vi fick vårt dyra te, som var ljummet. Vill ni ha mjölk eller kanske honung frågade första servitrisen? Ja, tack sa vi. Men tji fick vi.
Sen kom smörgåsen eller sandwichen. Den var liten som en halv eller möjligen en kvarts knytnäve. Jag blev så häpen att jag inte kom mig för att säga något. Det tog inte lång tid att dricka det ljumma teet eller äta upp den lilla tingesten på tallriken. När vi var klara konstaterade herrarna att de inte fått varken te eller sandwich trots att de beställde före oss. Det hela började anta humoristiska proportioner.
Lite extra törstig var jag och bad så att få lite vatten. Ja absolut, sa den andra servitrisen och sa åt den första servitrisen att servera vatten. Hon kom efter en stund med en kanna, som hon satte på bordet. Då beställde varsitt glas. Hur serveringen av herrarnas te och sandwichar gick till tar det för lång tid att beskriva här. När vi skulle betala var det såklart fel på notan.
Det var mycket slarvigt av Svenskt Tenns ledning att utsätta servitris ett och två för att ta hand om tesalongen utan att ha någon som helst erfarenhet. Och hade de det så visade de det inte. Det räcker inte med att vara söt när man ska jobba på Te-salong.
Sen var det dag för nästa begivenhet. Orrefors Glas hade bjudit in till vinprovning med Kajsa Bergqvist.
Det var också dags att träffa väninnorna G och L. De hade för övrigt åtnjutit gott kaffe och smörgås på Sturekatten.
I en fantastisk miljö, bland konstglas av våra främsta glasformgivare, stod bord uppdukade med vita dukar och supervackra glas design Erika Lagerbielke. Och där var hon, vår egen höjdhoppardrottning Kajsa, med långa smala ben iklädd tights och dödskalletröja .Hon berättade att träningslägren i Sydafrika varit inspirerande för hennes vinintresse.Kajsa berättade vidare att hon nu var utbildad Sommelier och att hon startat ett eget vinimportföretag, Kajsa Wines. Vinprovningen var mycket trivsam och Kajsa pratade om sina viner och berättade små trevliga anekdoter om ditt och datt. Vi provade en Champagne (som inte var Kajsas) och ett vitt Riesling och ett rött Cabernet Sauvignon. Endast det röda finns på bolaget, medan det vita finns via beställningssortimentet.
Efter provningen satt väninnorna kvar och surrade lite och och om man sen vill fick man köpa glas med 20% rabatt. Men det sög inte Pensionistas shoppingtarm, så därav blev intet.
Ja visst ja, namnen på vinerna har jag glömt, men de kommer i någon blogg framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar